Kommunen släckte lyset i byaidyllen

Först rev kommunen bort stora delar av gatubelysningen som byn bekostat. Sedan lovades byborna att få tillbaka lyset – om de själva betalade för nya lampor och för att ha dem tända. Men nu har de tröttnat. "Vi kräver att få tillbaka pengarna", säger bybon Kristina Laanen.

Utan förvarning rev kommunen bort delar av byns gatubelysning. Efter protester fick byborna tillbaka lyset mot att de själva tog på sig kostnaderna. Men nu har byborna Olle Mickelsson och Kristina Laanen tröttnat. De får stöd av politikern Jenny Eriksson (S).

Utan förvarning rev kommunen bort delar av byns gatubelysning. Efter protester fick byborna tillbaka lyset mot att de själva tog på sig kostnaderna. Men nu har byborna Olle Mickelsson och Kristina Laanen tröttnat. De får stöd av politikern Jenny Eriksson (S).

Foto: Maria Engström-Andersson

Pajala2021-10-14 09:00

Hon är en av de 17 bofasta i den lilla byn Suaningi, nära Korpilombolo. För sex år sedan upptäckte hon och de andra byborna två elmontörer vid ett av byns gatlysen:  

– Vi i byn visste inte att något var på gång. Så jag gick fram och frågade vad de höll på med.  

Det skulle visa sig att Pajalas politiker för att fasa ut kvicksilverlamporna, spara el och pengar hade beslutat att ersätta kommunens gatlysen mot en ny sorts armaturer för ledlampor – och samtidigt ta bort alla lysen i byarna utom vid infarterna till åretruntbebodda hus. Något som påbörjats i fler byar – och väckte starka känslor.

– Jag tror att både kommunalrådet och tjänstemännen blev fullkomligt nedringda. Tar man som hos oss bort lampor i en långsmal by där det är glest mellan husen blir sträckor på flera hundra meter kolsvarta. Vi som bor här är ju inte heller några ungdomar. Så många av oss kan inte ta en promenad eller hälsa på varandra på kvällen utan lyse, säger Kristina Laanen. 

undefined
Åtskilliga brev till kommunen har skickats, berättar Kristina Laanen.

Tongångarna mildrades inte av att byn själv bekostat de första lamporna– och att ingen av byborna nu ens kontaktats.

 –Jag minns när jag var liten och byborna sålde lotter och ordnade fester för att skramla ihop pengarna. När lyset sedan kom i slutet på 50-talet var det en enorm händelse, säger Kristina – som menar att kommunens hantering bröt mot de egna riktlinjerna:

– Samråd ska hållas om betydande förändringar av vägbelysningen ska göras. Men hos oss gjordes det inte förrän januari 2016, när lamporna tagits bort.  

Då hade de massiva protesterna redan fått politikerna att stoppa en fortsatt nedsläckning. Nu fick Suaningi och fler byar löfte om att få tillbaka lysen – om de själva betalade för de nya armaturerna som kommunen stod för överallt annars.

– Just då var alla mest glada över att få tillbaka lyset. Fast vi är ju en liten förening. Så vi hade bara råd med 10 av de 20 lampor som plockats ned. Med montering kostade det ändå 17 000 kronor, säger Kristina. 

Sedan dess har de berörda byarna även tvingats betala en årlig driftavgift för sina ”extra lampor” – något som Kristina och uppdykande grannen Olle Mickelsson tycker känts allt mer fel. I Suaningi är summan 1 250 kronor om året.

– Vi är inte emot att spara energi. Men varför ska vi betala det andra slipper, säger Olle Mickelsson. 

undefined
Utan förvarning rev kommunen bort delar av byns gatubelysning. Efter protester fick byborna tillbaka lyset mot att de själva tog på sig kostnaderna. Men nu har byborna Olle Mickelsson och Kristina Laanen tröttnat. De får stöd av politikern Jenny Eriksson (S).

En annan som upprörs är kommunpolitikern Jenny Eriksson (S) i Korpilombolo. I en motion i våras krävde hon att byarna ”omgående” ska sluta faktureras för driftskostnaderna av vägbelysningen, och att kommunen ”skyndsamt” ska betala tillbaka bybornas kostnader. 

– Vissa byar har betalat 20 000–30 000 kr för sin vägbelysning sedan 2016–2017. Det är en orättvis särbehandling. Dessutom går det ju tvärtemot kommunens projekt Hej Hemby där man jobbar för att folk ska kunna flytta till hela kommunen, säger Jenny Eriksson – som menar att förfarandet bryter mot kommunallagens likställighetsprincip: alltså att kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika.

Kristina Laanen, som i många år bott på andra håll, säger att hon knappt förstår att en kommun kan agera på det här viset: 

– Det är totalt odemokratiskt. 

Från kommunens teknik- och serviceavdelning säger sektorchefen Lisa Stridsman att minskningen av belysningsbeståndet bygger på politiska beslut tagna före 2015 – och att samråden med byarna slopades av de dåvarande politikerna eftersom de ”ansågs bli en tidskrävande process”. Brådskan berodde enligt henne på att man ville samordna projektet med Vattenfall. Men grundorsaken till allt menar hon var befolkningsminskningen – och enligt henne finns det byar som har accepterat att många lampor tagits bort.

Kommunalrådet Ulrica Hammarström (S) säger att hon inte var med i politiken när besluten togs och därför inte kan kommentera detaljfrågor bakåt – men avslöjar att alla byar som i dag betalar för sina ”extra” lampor kan slippa det:

– Vi ser över förutsättningarna för att kommunen ska ta över driftskostnaderna. Redan innan motionen om belysningen kom in återremitterades ärendet till tekniska.

Har kommunen felat? 

– Det går inte att backa. Jag tycker att det viktigaste är att vi agerar framåt. 

Kan byborna få tillbaka pengar? 

– De valde själva att gå med på avtalen. Så det är något de själva måste stå för, säger Hammarström. 

Elektrisk gatubelysning

Elektrisk gatubelysning kom på 1930-talet i Sverige. I en del byar bekostades lyset av byborna. Dåvarande Vägverket har senare ofta haft ägaransvar. Men vid en övergripande process i mitten av 1990-talet övertogs det i många fall av kommunerna. I Pajala beslöt kommunen 2012 att se över vägbelysningsbeståndet, och därefter att minska ned antalet lampor i glest bebodda områden.  I slutet på 2015, när några byar fått en del av sina lampor nedmonterade och protester väckts, stoppades dock alltihop.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!