För två år sedan flyttade hon och familjen norrut igen, efter ett antal år i Stockholm. Hon fick anställning inom folktandvården och har under de senaste åren sett ett allt mer pressat läge. Det var också anledningen till att hon tog beslutet, och om några månader öppnar hon mottagningen Tornedalens tandvård i Pajala.
– Jag vill kunna jobba med ett helhetstänk, göra undersökningar och jobba förebyggande. Inte bara jobba med akut tandvård.
Sofia Björnfot Holmström är tandläkare sedan tio år tillbaka. Hennes plan är att öppna den nya mottagningen i september, i första läget med henne själv som tandläkare samt en tandsköterska och en tandhygienist. En rekryteringsprocess pågår och mot hösten ska två behandlingsrum stå färdiga.
– Det är målet om allt går vägen. Sen vill vi så snart som möjligt utöka, för det verkar vara ett väldigt högt tryck av patienter.
Vad har du fått för reaktioner?
– Jättepositiva. Många har hört av sig och vill lista sig redan.
Norrbottensgården på Garvaregatan är från slutet på 1800-talet och har senast inhyst ett gym. Nu pågår ombyggnationer. Rummen är förberedda med bly i väggar för strålskydd och rördragningar för maskiner. Målning och mattläggning är nästa steg och i juli väntas leveransen med tandläkarutrustning komma.
– Det har varit svårt att få tag i material och utrustning, men det verkar som att det kommer i tid.
Vad kostar ett sådant här projekt?
– Om man räknar med fastighet, bygge och material så ungefär fem miljoner. Vi har fått beviljat regionalt investeringsstöd som täcker en del av investeringen.
Att få en tid hos tandläkare i Pajala är svårt, liksom det är i andra kommuner i norr. Sofia Björnfot Holmström har jobbat inom folktandvården sedan några år och har själv sett hur läget ser ut. Det är hög press på den personal som finns och tandvården på orten räcker idag mest för att avhjälpa det mest akuta. Hennes vision är att utöka med flera anställda så småningom.
Finns det en stor tandvårdsskuld här?
– Ja det gör det. En vanlig undersökning går inte att få nu. Det är bara akuta, barn och intygspatienter som får tid. Många har ett stort behandlingsbehov.
Sofia Björnfot Holmström är från Övertorneå och maken Fredrik Holmström är från Pajala. De har två barn och numera nära till mor- och farföräldrar. Svärfar är "hustomte" i bygget.
Beslutet att starta ett sådant här projekt, var det svårt?
– Jo, verkligen. Men att bara göra akut tandvård som det varit inom folktandvården kändes inte rätt för mig. Jag vill att det ska vara mindre stress och förebyggande det man gör. Inte bara "släcka bränder".
Hon räknar med att ta emot folk från andra kommuner också, då situationen inom tandvården är liknande på flera håll. Redan nu har en del från Övertorneå som känner till henne listat sig.
– Ja då jag är från Övertorneå så är det många därifrån som listat sig redan, men även en del från Luleå och Boden.
Hur kändes det att flytta tillbaka?
– Jättebra, vi flyttade upp precis innan pandemin så det var bra tajming. I Stockholm var man en i mängden, men här blir man viktig - man behövs här. Så det känns jättebra att ha tagit det beslutet.
Hinner du med någon semester?
– Jag slutar på folktandvården i juli så efter det har jag två månader, men det blir ju mycket jobb här.