Totalt deltog ett 20-tal företag och organisationer vid arrangemanget som Laestadiusskolans tredjeårselever nyligen bjöd in till inför de stundande studievalen. Först ut innanför entrédörrarna var LKAB och Kaunis Iron – två företag som under året kämpat med sjunkande malmpriser, dyrare transporter, rälsbrott och varsel.
Men det var inget som märktes på frågorna från besökande högstadie- och gymnasieelever, enligt gruvföretagens representanter.
– När man är ung tänker man nog inte på det viset. De flesta vill istället ha svar på quizet, se våra malmprover och, förstås, smaka på mässgodiset, sa Lisa Allan, HR-partner på Kaunis Iron, leende.
Samtidigt gick det tuffa läget inte att ta miste på – då enbart LKAB sökte sommarjobbare.
– Vi har fått en del namn på vår lista, sa Emma Gustavsson, med just rekrytering som ansvarsområde åt LKAB.
– Läget är för osäkert ännu. Vi väntar tills vi vet hur allt blir, sa Lisa Allan och tillade senare att Kaunis Iron fortfarande håller på att landa efter omorganisationen.
Framtidstro och nyfikenhet var annars det som märktes mest.
– Det finns ändå många jobbmöjligheter i Pajala. Folk behövs till nästan allt, särskilt i vården, sa 18-åriga Agnes Heikkilä.
Hon, Josefin Harander och Rakel Kero, 18, går sista året på samhällsprogrammet och tillhörde mässarrangörerna. Alla tre vill studera vidare – men de säger att en fördel med att ha många arbeten inom gruvan är att eftergymnasiala studier inte behövs, eller ordnas internt.
Hur ser unga på möjligheten till gruvjobb efter Kaunis Irons varsel?
Trion säger att de litar på det företaget kommunicerat ut: att neddragningar krävs nu, men att planen är att köra igång för fullt med verksamheten igen i framtiden.
– Men jag tror att många unga skräms av läget. Många som velat jobba i gruvan tänker nog ”vad ska jag göra nu”, säger Josefin Harander, som för egen del kan tänka sig att arbeta som truckförare eller i gruvans laboratorium.
Pajala om 10 år?
– Framtiden är nog ändå ganska ljus. Jag tror många vill stanna kvar. Själv funderar jag på att bli lärare. Jag vill gärna bo kvar i Sattajärvi. Jag har min familj och släkt där och det är en fin by, säger Rakel Kero.