Muonio älv flyter långsamt och stilla under en av sommarens hetaste dagar. Himlen är molnfri, och solens strålar avslöjar mängder med fiskstim i det sextongradiga vattnet. Den spegelblanka ytan bryts dels av större fiskvak och dels av biologen Mats Uppman, som står med vatten upp till höften. Han jobbar åt miljökonsultfirman Pelagia, som analyserar hur vattnet påverkas av Northland Resources konkursade gruva. En löpande miljökontroll som gruvan är skyldig att göra.
– Det är ingen dålig dag att jobba på, säger han.
Han använder sig av metoden elfiske. Med hjälp av en elektrifierad stav skickas svag ström ut i vattnet så att småfiskar i närheten bedövas tillfälligt. I den andra handen håller Mats Uppman i en håv som han fångar fiskarna med och lägger dem i en hink fylld med älvvatten. Hinken bärs av biologkollegan Anja Rubach. På några timmar har de fyllt tre hinkar som de går upp med på land.
– I normala fall mäter vi och väger fiskarna bara. Men nu ska vi ta med oss några till kontoret för att mäta metallvärden, säger Mats Uppman.
Northland Resources järnmalmsgruva i Kaunisvaara ligger dryga milen bort. Gruvan har haft tillstånd att brädda, alltså att spola ut överflödigt vatten från gruvområdet om det har behövts. Vattnet har först renats eftersom det finns ett gränsvärde på hur mycket grumligt vatten som får spolas ut i älven. Men vid flera tillfällen har mängden grumlade ämnen varit för stor, enligt länsstyrelsen. Det kan i sin tur påverka fiskar och vattenorganismer negativt som då flyttar till andra områden. Det finns också en risk att farliga metallämnen och gifter från gruvor tar sig ut i vattnet, och det är därför som Mats Uppman är där på uppdrag av konkursboet.
– För att kolla miljöpåverkan från gruvan så måste vi vara så noga som möjligt, säger han.
Det är ett omfattande vetenskapligt arbete. Hinkarna är fyllda med hundratals småfiskar som alla ska tas upp och mätas och vägas. I över två timmar rabblar Mats Uppman upp siffror till kollegan Anja Rubach som antecknar allt i tabeller.
– Jag känner mig som en börsmäklare, säger Mats Uppman.
– Det är ju så. Ekologi är väldigt mycket siffror, säger Anja Rubach.
En handfull småöringar undersöks, men elritsor och simpor dominerar i fångsstatistiken. Alla fiskar släpps tillbaka i älven, utom simporna. De ska analyseras i Umeå för att mäta metallvärden i levern där eventuellt gift kan hittas. Rapporten ska sedan skickas in till Länsstyrelsen.
De skrapar också bort små påväxtalger från stenar för att mäta PH-värdet i vattnet, alltså surheten, vilket öringen är känslig för. Vattnet i sig är svårare att mäta.
– PH-värdet kan växla oerhört mycket från dag till dag i vattnet. Men växter och djur, de lurar oss inte, säger Mats Uppman.
Pelagia har gjort mängder med elfisken i närheten av andra tunga industrier. Det är ovanligt, men i värsta fall kan man hitta förhöjda metallhalter i fiskkött och fisklever. Det skadar inte bara fisken.
– Om det är konsumtionsfisk är det inte bra. För metallupptag hos människor vill man ju inte åt, säger Peder Larsson, vd på Pelagia.
Miljökonsulterna har också tittat närmare på vattendragen kring de planerade gruvorna i Nunnasvaara utanför Vittangi, och Viscariagruvan utanför Kiruna. Där tar de reda på hur vattnet ser ut innan gruvorna eventuellt öppnar.
– Då har man har möjlighet att se hur den eventuella gruvbrytningen skulle påverka i framtiden. För har man inte referensvärdena före gruvstarten är det omöjligt att säga om eller i vilken omfattning de påverkar, säger Peder Larsson.
Mats Uppman och Anja Rubach avslutar dagen med att elfiska i den mindre skogsbäcken Aareajoki. De vattentäta kläderna gör det varmt, men det blir svalare när solen snabbt försvinner bakom träden. Då förvandlas istället skogen till en påfrestande myggdjungel.
– Alla tycker jobbet verkar så romantiskt, men det är faktiskt mycket pappersarbete också, säger Anja Rubach.