Det säger Bengt Niska som då var kommunalråd i Pajala, en ort där befolkningen minskade med två procent varje år.
– De stora frågorna då var bagarstugor och plusjobben. Pajala var Sveriges mest omöjliga kommun att hålla ihop, säger han och berättar att Vittulaåren 2003–2004 fick fart på kulturen och besöksnäringen.
När han nåddes av ryktet att ett utländska bolag intresserade sig för malmen i Kaunisvaara tänkte han att det åter var en i raden av lycksökare, som jagade bidrag. Tidigare hade det varit tal om en sillinläggningsfabrik på orten...
Det dröjde dock inte länge förrän han insåg att så inte var fallet.
– I slutet av november 2006 tog de kontakt.
I samma veva hölls möte i Kaunisvaara, dit 200 personer sökt sig. Många längtade efter att någon skulle ta sig an fyndigheten, som var känd sedan länge.
– De möttes av applåder och frågor om när de skulle börja.
Besök i Vassikavuoma , som då var det största bygget på många år i kommunen, stod också på agendan.
– Så dramatisk var resan. De fick ett tornedalskt bemötande med varm bastu.
Trots att gruvbolaget gjort klart att verksamheten skulle ligga på orten fanns oron för att Kaunisvaara bara skulle bli en stor grop.
Engagemanget växte dock och folket insåg att det inte längre räckte bara med meänkieli och svenska.
– Man insåg vikten av att börja tala engelska.
Från kommunens sida lades krut på att ta reda på vad som måste till för att etableringen skulle ge bestående effekt.
– Vi förstod att bostäder var en av nycklarna till de produktiva jobben. Om vi inte kunde erbjuda bostäder skulle vi inte få någon befolkningsutveckling.
Bristen på bostäder och industrimark blev de stora valfrågorna 2010, då Niska inte kandiderade till kommunalrådsposten.
– Så stor var skillnaden på fyra år. Framtid Pajala var ett oerhört starkt varumärke.
När Pajala var som hetast stod nästan 2 000 i bostadskön. Niska var redo att överlåta byggandet på Peab, men det var inget som föll i god jord. Politiken satte stopp för planerna.
– Det är historia nu. Men det var inget lyckat beslut, som jag ser det, säger Niska som konstaterar att det tog alltför lång tid att få igång bostadsbyggandet.
I dag är Northland Resources inne på sin tredje verkställande direktör, Johan Balck.
– Under Waplans tid gick man från ord till handling. Det var tempo på allt som gjordes – en fantastisk prestation.
För det är inte bara gruvan som i dag står där.
– En enorm resa att fått vara med om det här. Vi fick elektricitet hit. Välståndet kom med elektriciteten.
Enligt planerna skulle malmkoncentratet fraktas på järnväg, på den finska sidan. Men av det blev det inget.
Niska berättar att finansieringen var klart från svensk sida.
– Det blev en snabb kovändning, säger han konstaterar att grannarna i öst sägs vara snabba på att gå från ord till handling. Men att så inte var fallet då – då projektet inte var nog förankrat.
Tiderna förändrades dock för gruvbolaget när malmpriserna störtdök med 40 procent på någon dag.
Sedan dess har det handlat om stora ekonomiska problem. Och två rekonstruktioner.
– Blank har visat handlingskraft. Det behövs naturligtvis bastubad och het ånga innan resan är över. Ledningen behöver fokusera på rätt saker och ha lite tur.
Han berömmer besluten att flytta verksamhet från Luleå till Pajala.
– För oss medför det att kommunen får ett tillskott av humankapital, säger han och poängterar att det är viktigt att få tillskott av människor som besitter kunskap.
I dag utesluter han inte att det i framtiden kan stå något annat än Northland Resour c es på skyltarna till gruvan.
– 7–9 miljarder har investerats. Ingen kan fantisera om att det blir kapitalförstöring. De stora investeringarna som är gjorda ska inte stå oanvända. Och malmen finns där. Många har förlorat någon krona. Men hur hade man kunnat göra det så mycket annorlunda?
Att produktionen kom igång 2012 har satt sina spår.
– Här är ett helt annat liv än tidigare när lastbilar far förbi.
2014 års val närmar sig med stormsteg. Och Socialdemokraternas toppkandidat, Harry Rantakyrö , har lång erfarenhet från gruvbranschen.
– Dagens politiker kan inte förvänta sig en solskenshistoria. Det är viktigt att hålla i plånboken, driva framåt och sprida optimism, säger Niska.
Han manar efterträdarna att trycka på i frågan om järnväg till Svappavaara.
– Men många vill ha järnväg och tunnlar. Som vanlig medborgare skulle jag önska lite mer driv i frågan.
Sedan något år tillbaka har Bengt Niska lämnat både politiken och Puab (Pajalas utvecklingsbolag).
– Det jag bär med mig är första spadtaget med grävskopan.
Samtidigt fortsätter kampen för att rädda gruvan och jobben för de cirka 500 som har sitt levebröd därifrån, varav cirka 300 är anställda av gruvbolaget.
– Vi spränger oftast två gånger i veckan. Produktionen pågår 24 timmar om dygnet, 365 dagar per år och vi känner oss allt tryggare i de olika delprocesserna, säger Niclas Dahlström, informationschef.
Planer finns också om att så småningom kunna starta brytningen i Sahavaara och dra igång den andra produktionslinjen. När gruvdriften I Sahavaara kan starta styrs till stor del av järnmalmspriser. Men det krävs även ett utökat miljötillstånd och en del investeringar.
En sak är han dock övertygad om. Gruvan fungerar som en efterlängtad motor i dagens Tornedalen.