Ingen har väl kunnat undgå det politiska bråket inom Socialdemokraterna i Pajala som mynnade ut i att fullmäktigegruppen gick emot sina egna medlemmar i valet av nytt kommunalråd. Hade medlemsomröstningen följts så hade Harry Rantakyrös efterträdare hetat Ulrica Hammarström.
Hon ansågs dock av fullmäktigegruppen vara alltför oerfaren och de röstade med stor majoritet på erfarne Jan Larsson.
– Gruppen var på mig och ville att jag skulle ställa upp. Hade jag inte fått förtroende så hade jag böjt mig. Nu ger vi Ulrica chansen att växa in i politiken fram till nästa val genom att ta in henne i kommunstyrelsen, säger Jan Larsson.
Hade ni kunnat göra på något annat sätt?
– I så fall hade det varit att lägga ned rösterna och låta Vänsterpartiet ha ett eget kommunalråd.
Du har ju själv bytt från V till S. Varför?
– Jag kom till en fas i livet där jag tyckte att skillnaderna mellan S och V var så liten och att vi inte kan hålla på och dela på oss. Samtidigt kände jag att S var på väg mot borgerligheten och därför ville jag vara med och påverka S. Det bytet skedde 2012.
Jan Larssons politiska karriär i Norrbotten började i Kiruna 1982 dit han flyttade från Göteborg. Det var en ganska stormig tid när han senare blev vice kommunalråd vid sidan om Lars Törnman som representerade Kirunapartiet.
– Det var internt inom V som det blev problem på grund av de arvoden jag fick. Mötena blev många och därmed arvodena höga och det retade folk.
År 2003 flyttade Jan Larsson till Pajala.
– Min fru fick en rektorstjänst i Junosuando.
Jan Larsson fortsatte med politiken i Pajala.
– Men jag var i politisk karantän under ett antal år innan jag fick något uppdrag här. Sedan kom jag in i kommunstyrelsen ganska snabbt. Jag gjorde också ett uppehåll i politiken under två är när jag jobbade som trafikledare för gruvtransporterna.
Det bästa med Pajala?
– Som före detta storstadsbo är det trevligt att man lär känna människor. Klimatet är också ganska schysst. Är det sommar så är det rejäl sommar. Vintern är ju också rejäl.
Det sämsta?
– Det kan vara det här med närheten. Blir någon förbaskad på en så kan det gälla i flera generationer. Det finns också tillfällen när jag kan hållas utanför på grund av jag inte kan meänkieli. Ibland har det hänt på möten och det tycker jag är taskigt.
– Däremot har jag ingenting emot språket. Jag har faktiskt försökt lära mig både finska och meänkieli, men det är inte lätt. Därför är det bra att jag har Anna (Kumpula Kostet) med mig som kan språken.
Det stormar kring din person i Pajala också. Du väcker känslor?
– Många kallar mig för ”ummikko” för att jag är enspråkig. Av många anses jag också vara lite ”knapsu”. Jag talar på ett annat sätt och är heller inte främmande för att göra saker som diska och sådant.
Du säger att du ibland känt dig hotad…
– Uttalanden på vissa sociala medier är ju direkta hot. Jag undrar hur dessa kan släppas igenom.
Det blev många reaktioner när du gick ut och sa att du försökt vara mentor åt Harry Rantakyrö och hjälpa honom i kommunalrådsrollen. Vilket han förnekade.
– Jag kunde aldrig föreställa mig att han inte uppfattade det så. Jag blev jätteförvånad och försökte kontakta honom, men det gick inte. Men från och med nu ska vi inte hålla på med några interna bråk.
Jan Larsson vill blicka framåt.
– Som kommunalråd representerar jag hela kommunen. Oppositionen har också ett berättigande att få information om vad som händer.
Har ni börjat ta tag i saker och ting?
– Jo, det finns jättemycket saker som är ogjorda och som vi måste ta tag i. Bland annat budgetberedningen för 2018 som vi måste ha klar senast i början av maj. Men innan vi satte igång så har vi fått klartecken från Harry som sitter kvar månaden ut.
Vad tror du händer med Socialdemokraterna i Pajala efter denna turbulens?
– Kan gå åt två håll. S kan minska totalt sett. Men om vi inte kommer sams så kan vi öka genom att det blir två listor i nästa val. Men jag hoppas att vi kan enas, det är en av mina uppgifter. Men jag ställer inte upp på den stil som har varit med så många personliga påhopp.