Det har gått många år sedan den där svårt deprimerade mannen insåg att livet var värt att levas när skylten dyker upp efter länsväg 392 mellan Korpilombolo och Pajala.
Vid den tiden var Adolf Fredrik kung i Sverige och det mesta i den här delen av landet var ödemark.
Att mannen hittade en smörkärna vid sjön efter en natt med drömmar om ett framtid som jordbrukare ledde också till att platsen döptes till Kirnujärvi, översatt till svenska Kärnasjön.
Det här är en berättelse vi givetvis inte har möjlighet att kontrollera.
I dag är 14 personer skrivna i byn.
Merts Palo är en av dem.
– Det här är min hemgård. Min far började här med två tomma händer.
1890 var 121 personer skrivna i Kirnujärvi, berättar Merts Palo.
– Men jag har hört att det var runt 200 personer när det var som mest.
På 1950-talet fanns det skola och affär i byn, och 26 hushåll.
Och precis som i övriga byar i trakten livnärde sig invånarna på inkomster från skogsarbete, och jordbruket gav mat på bordet. Under vår och försommar jobbade många av männen även med att flotta timmer.
Merts Palo återvände till Kirnujärvi efter ett arbetsliv runt om i världen.
– Det här är det bästa stället man kan vara på när man får pension.
Precis som i Jierijärvi i den första delen i artikelserien dikades sjön i Kirnujärvi ur för att få tillgång till slåttermark.
Det berättar Bruno Heikki som i många år arbetade ihop sitt och familjens levebröd med en traktor, i skogen och efter vägarna.
– När man bärgade hö var det ibland så blött att man hade snöskor på sig för att inte sjunka ner. Det var viktigt att få mat åt korna, säger Bruno Heikki som bor på hemgården tillsammans med hustrun Kerstin Rova Heikki.
Här inrymde det gamla huset i många år byns telefonväxel.
– Då hade de en anställd piga för att sköta om barnen och ladugården, säger Kerstin Rova Heikki.
Under Andra världskriget arbetade finländare i flera gårdar i Kirnujärvi som drängar. Många av dem var desertörer.
De unga finländarna och fick betalt i husrum och mat.
Bruno Heikki minns hur polisen kom till Kirnujärvi för att gripa de krigströtta finländarna för att överlämna dem.
Ett drama som utspelade sig framför hans ögon.
– Jag kommer ihåg hur de stack till skogs där de gömde sig och väntade till poliserna hade lämnat byn.
Hur det gick för drängarna från Finland förtäljer inte den här historien.