- Ända från årskurs fem står det i läroplanen att man ska lära sig om livets gång och åldrande. Här blir det på ett väldigt praktiskt sätt, säger Marianne Aittamaa.
Två elever åt gången
Hon är lärare och ansvarar för utbytet mellan skolan och Rönngården. I stället för en veckas prao får eleverna i årskurs sju under hela läsåret turas om att tillbringa tisdagseftermiddagarna på demensboendet. Två åt gången får komma och varje elev brukar hinna med fyra-fem besök under ett år.Förutom att fika och umgås med de gamla får eleverna hjälpa till med sådant som städning och matlagning. På Rönngården pratas det nästan bara meänkieli. Eleverna läser meänkieli i skolan och brukar passa på att läsa upp sina texter.
- Jag tror att det ger mycket mer än 40 minuter i veckan på schemat, säger Marianne Aittamaa.
Samarbetet har pågått i tre år.
Stora protester
- Vi har sett att det har gett frukt. Vi har haft fler än vanligt som har sökt sin ordinarie praktik här, säger Siv Kero, arbetsledare på Rönngården.Marianne Aittamaa berättar att det första året blev stora protester bland killarna.
- Det skulle inte hit och torka skit. Men när de hade varit här fick de en helt annan uppfattning, säger hon.
Siv Kero ser att tisdagseftermiddagarna uppskattas av både pensionärer och elever.
Märta Lehto, 87 år, instämmer.
- Det är trevligt när de är här. Man märker att de trivs, säger hon.
?Det är kul?
Oscar Lauri har varit på Rönngården två tisdagar.- Det är kul. Man lär känna de gamla och får se hur de har det här, säger han.
Frida Hamstig tycker om att umgås med de gamla. Liksom Ellen Tillberg.
- Det är väl kanske kul för dem att se lite yngre människor, säger hon.
Alla tre kan tänka sig att söka omvårdnadsprogrammet på gymnasiet så småningom.