En stigande morgontemperatur har jagat bort nattfrosten. Kvar är lukten av blöta löv och en frisk luft som gör det lätt att andras. I vindskyddet blandas rökslingorna från kaffehurran med spraket från brasan, jakthistorier och muntra skratt. Bara ett stenkast bort ståtar en nyligen rödfärgad skjutkur, och längre bort: en splitterny sandvall som ska fånga upp kulor. Runt omkring har stora markytor schaktats till och sly har röjts bort.
– Massor har hänt sedan i våras och än är vi inte färdiga, säger Lisa Hurula Stridsman – och får medhåll av de andra från Pajala Skytteförening.
Ett helt annat läge var det för bara några månader sedan. Då hade tidens tand och högre säkerhetskrav gjort att den tidigare så flitigt använda skytteanläggningen några kilometer utanför centralorten mestadels stod öde och tom.
– Här var väldigt igenslyat, och banan hade blivit utdömd på besiktningen, säger 65-årige Hans Notsten.
På en ort där många bor just för att de gillar jakt och uteliv är det förstås något av en katastrof, vilket fick några av skytteföreningens medlemmar att reagera:
– Förre ordförande hade tidigare gått bort. Men vi tänkte att vi måste försöka göra något. Det första blev att via facebook efterlysa folk till föreningen, säger 76 år unga Valle Palo som närapå chockades av det stora gensvaret:
– Det var hur enkelt som helst att få folk att engagera sig.
Lisa, som jagat sedan barnsben, lever i en familj med fyra barn och är van att ha många bollar i luften, tillfrågades i samma veva om hon ville bli ny ordförande – och tackade så klart ja.
– Alla har sedan hjälpt till. Men att det gått så bra beror också på all hjälp med material och maskintimmar som vi har fått från företag på orten, säger hon.
En som varit behjälplig, och i gengäld fått en betydligt större bekantskapskrets, är 31-årige Kristofer Holmström. Han flyttade till Pajala från Arvidsjaur för fyra år sedan, och jobbar sedan dess i gruvan åt Snells entreprenad:
– Nu har vi fått använda företagets maskiner här, och det har förstås varit jättebra.
Hur många ideella arbetstimmar som hittills krävts vet ingen. Och ändå är det en bit kvar till föreningens mål som enligt Hans är att göra anläggningen till ”Norrbottens bästa”. En ny datoriserad avläsningsutrustning ska installeras i skjuthuset så att markeringarna kan läsas av utan att någon behöver gå ut på älgbanan. Vidare ska skjutbåsen utformas så att ingen kan titta in, och att övandet kan ske utan press. För att kunna anordna utbildningar och samkväm och underlätta för jaktkretsar att hyra anläggningen är planen dessutom att rusta upp stugan som står efter infarten.
– Målet är att man inte bara ska vilja komma hit för att skjuta in bössan utan även för att öva, säger Lisa.
– Men vi hoppas också att jaktlagen ska få bättre jaktledare, säger Valle Palo.
I förlängningen tror gänget att en fungerande verksamhet inte bara ökar säkerheten i skogarna utan till och med kan få fler att trivas i Pajala.
En bonus är att eldsjälarna själva redan lärt känna varandra bättre under det gemensamma arbetet.
Lisa ler åt Kristofers håll:
– Vi hade ju till exempel knappt pratat med varandra tidigare fast vi bor grannar. Nu kan vi gå över till varandra och dricka kaffe.