Med toppeluvorna neddragna och lovikkavantarna på, börjar skoterfärden ut mot Pitkänsaarenpää som betyder någonting i stil med "den långa öns huvud" eller som turisterna kallar det Paradiset.
Efter en guppande färd genom den småkulliga skogen lättar landskapet upp och Muonioälvens skummande strömmar skymtar genom träden. John stänger av snömaskinen och börjar göra upp eld i den timrade grillplatsen. Vi väntar, medan vi lyssnar till älvens brusande rop efter havet. Två renar strövar förbi, sida vid sida.
- Här kan man sitta och ta det lugnt, tänka eller umgås som man vill, säger John där han sitter på bänken invid elden.
EXOTISKT RESMÅL
Hit till Rajamaa kommer turister från huvudsakligen Tyskland, Schweiz och Frankrike. Nu under nyår, är det fullbelagt på familjen Malmströms anläggning. 23 gäster finns på plats. Kaisu Malmström befinner sig i Finland hos en samefamilj och tittar tillsammans med gruppen på renskötsel medan maken Lars är ute i skogen med tre eftersläntrande turister och tittar på tornedalens natur och söker efter djurspår.- Inget baluns, stora fester och många människor, det vill jag inte ha, säger Daniela Kung en stund senare och rynkar på näsan.
De tre kvinnorna från Schweiz är nöjda, de har sett spår från ekorre, lodjur och ren. Kan det bli så mycket bättre frågar de sig.
Karin Stutz är tolk och behärskar en rad olika språk. Bland annat svenska som hon talar utan svårighet. När Lars berättar att familjen försöker att fightas med att lära sig franska skrattar hon.
- Varför fightas, ni ska lära er språket i stället.
Lars höjer på ögonbrynen och går ned till älvkanten med en kosa i näven. Han blandar älvvatten och lingondricka i en kaffekanna.
- Turisterna tror inte att det är sant, att det går att göra så.
Det är inte det enda som är unikt i Stutz, Kung och Hanna Obzinas ögon. Naturen, närheten, folket och djuren är exotiska och vid lägereldens korvgrillning börjar de redan efter tre dagar, att planera att komma tillbaka till Rajamaa.
- Vi har många stamgäster som kommer hit en, två gånger per år. De lär känna folket och trivs här. Inga mobiltelefoner som stör, bara sina egna tankar, säger Lars som tillsammans med sin familj drivit anläggningen sedan tjugo år.
- Många aktiviteter är samma som då.
UNIKA SMÅ UPPLEVELSER
Det är det som är vitsen att allt ska vara så naturligt som möjligt. När det är dags att ge sig av protesterar Daniela Kung lite. Hon vill gärna stanna i Paradiset.- Bara sju minuter till.
På vägen tillbaka hörs bara snöskornas släpande och andetagen från deltagarna.
- Vad har hänt här, utropar Hanna Obzinas och pekar mot en cirkel där snön är nedtrampad.
Norrsken
- Det är renar. De har gjort det som de mest gör hela tiden, svarar Lars.De tre tittar frågande på varandra.
- De har ätit, säger Lars och kvinnorna börjar skratta.
Renar är unika, exotiska och spännande. Men det är alldeles för varmt och lite, lite snö.
- En dag med 30 grader och de är nöjda. Sedan har vi beställt norrsken tills i kväll, säger Lars.
Då ska de ut på älven och när klockan slår tolv i Finland, kommer de att ha en fot i 2006 och en i år 2007.