SUP-brädan i (oplanerad) beredskap.
Det är varmt i Tornedalen, Norrbotten – ja i stora delar av landet. Sol och värme kombineras ofta med bad i sjö, hav och älv. Caroline Svonni, från Pajala och boende i Luleå, kom hem till Männikkö för att njuta av sommarsolen. I måndags paddlade hon och vännen Lina Törmä sina SUP-brädor över till sandbankarna norr om centrala Pajala, mot Tärendö.
Torneälven bjöd dock på en skumpig färd med vind och vågor på vägen dit.
– Vi gick ut för att bada från sandbanken och såg två ungdomar på andra sidan älven. Det såg ut som att de skulle simma ut, men jag tänkte att de förmodligen hade med sig något hjälpmedel ut i det öppna vattnet.
Caroline och Lina vadar ut i älven men börjar ana onåd när ungdomarna börjat simma ut mot dem, utan flytdon.
Caroline berättar:
– Det blåser, så det går inte att urskilja vad de säger men vi hör de skrika och i andra skriket hör jag att de ropar på hjälp. Jag fick tunnelseende - de ska upp ur vattnet var det enda jag tänkte - men jag fattade att jag inte kunde simma ut och hjälpa dem, så jag kutade iväg och hämtade min SUP och paddlade ut medan jag skrek efter hjälp.
En bit bort på sandbankens ena ände finns två andra personer som också tagit sig över med SUP-brädor. En av dem inser allvaret och paddlar ut med Caroline.
De kommer fram till ungdomarna samtidigt och lyckas dra upp dem på sina brädor.
– De var skärrade och trötta, den ena hade fått en kallsup och ungdomen med mer kraft försökte, men hade aldrig kunnat få de båda i land med tanke på avståndet och hur strömt det var, säger Caroline.
Hon konstaterar att många inte tänker på hur strömt och hur långt det är att simma:
– Ett ogenomtänkt beslut kan lätt sluta i tragedi, man måste ha respekt för vatten eftersom det kan gå så snabbt när det går illa.
Strandhäng på sandbanken utanför Pajala, bilden är tagen strax innan Caroline Svonnis livräddande utryckning ut på älven.
Ungdomarna paddlades i land men dramat hade uppmärksammats av en boende i ett hus vid älven. Medan Caroline och Lina hjälpte ungdomarna att återhämta såg de räddningstjänstens blåljus på andra sidan. En så snabb utryckning som möjligt, men som enligt Carolines bedömning nog slutat som ett tappert försök snarare än en räddningsinsats:
– Räddningstjänsten hade aldrig hunnit fram, jag har knappt sovit inatt för jag har tänkt på det. Det var bara en slump att vi körde ut för att SUP:a just där och då, som att det var meningen att vi skulle vara där och hinna ut för att rädda dem, avslutar Caroline Svonni.