För en vecka sedan kom Kaunis Iron med beskedet att 49 tjänster försvinner från gruvföretagets organisation. Orsaken uppges vara det osäkra marknadsläget med fallande järnmalmspriser och att bolaget blöder pengar.
En av de som nu spänt väntar på besked om jobbet är 26-åriga truckföraren Cajsa Holmström.
– Klart det känns oroligt. Man vill ju ha kvar jobbet, säger Cajsa.
Hon och hennes sambo flyttade från Luleå till sambons uppväxttrakter i Pajala för två och ett halvt år sedan när bägge erbjöds jobb i gruvan. Så sent som i augusti i år köpte paret ett hus i centrala Pajala där de nu bor med sina två barn, snart 5-åriga Helly och Milly, 3. De nya huslånen och familjesituationen gör förstås inte väntan enklare.
– Samtidigt förstår man att åtgärder behövs för att hålla igång gruvan. Vi kan bara hålla tummarna att det går vägen, säger Cajsa.
En ljusning är att hennes sambo har fått besked att han får behålla sitt jobb.
– Han jobbar som elektriker på verket åt Elkoll. De skulle varsla en hel del folk. Men av de tre som skulle behållas på hans position var han en som fick vara kvar. Så det är skönt.
Om Cajsa förlorar sitt jobb tänker hon se sig om efter nytt jobb lokalt. I första hand genom att höra sig för om mer arbetstid hos den mäklarfirma som hon idag jobbar extra åt som visningsvärd:
– Annars får man se om det finns jobb i vården. Flytta gör vi bara i absolut värsta tänkbara fall.
Hade ni köpt huset om ni vetat hur det skulle bli?
– Jo det hade vi nog ändå gjort. Vi trivs ju och vill bo kvar här uppe, säger Cajsa Holmström.
Från fackförbundet IF Metall, som bland annat organiserar maskinförarna, säger ombudsmannen Jari Törmänen att han tror att de fackliga förhandlingarna kommer att fortsätta under ”de närmaste veckorna”. Men att han känner sig ”ganska lugn” för fackets medlemmar:
– Inom vårt avtalsområde berörs nog bara åtta-tio personer. Det är värre på andra områden.
Enligt honom är både IF Metalls och företagets mål att hellre få till omplaceringar än avgångar. Förändrad skiftgång och färre på samma skift är annat som han menar kan bli aktuellt. Han tror dock inte att någon högre arbetsbörda kommer att märkas för de som blir kvar.
– Det man kan känna en oro för är hur det blir när vindarna vänder. De som får gå nu kommer ju knappast att sitta bakom stängslet och vänta, säger Jari Törmänen.