Vd Klas Dagertun säger att de lever med risken att inte få nytt miljötillstånd, men att bolaget investera för framtiden.
Kaunis Iron har inte gett upp hoppet om långsiktig gruvbrytning i Pajala, trots att bolaget blöder pengar och tvingats varsla. Men framtiden hänger på en skör tråd som kan stavas Mark- och miljööverdomstolen. I november hålls där huvudförhandling för miljötillståndet som ska ge Kaunis Iron rätt att ta ett dagbrott i Sahavaara i bruk. Dagbrottet har en beräknad livslängd på tio år.
Malmen i Tapuli räcker till utgången av sista december 2027 med nuvarande brytningstakt, vad jag förstår. Förbereder ni er för att avveckla verksamheten efter det?
– Nej, det gör vi inte. Vi lever med risken att det kan bli så att vi inte får nytt tillstånd. Men ifjol investerade vi nästan en miljard i verksamheten. Hade vi haft fokus på att slutbryta Tapuli och tacka för oss då hade vi investerat 150 miljoner kronor kanske. Så det vi gör nu är på egen risk.
– Vi fick ett verkställighetsförordnande på stora delar av verksamheten och investerade i en flotationsanläggning som behövs för Sahavaara, säger Dagertun.
Men det har varit viktigt för Kaunis Iron att minska risken för ett driftstopp om Tapuli tar slut innan ett nytt dagbrott kan tas i bruk.
Hur bedömer du risken för att ni får ett glapp mellan dagbrotten med tanke på att prövningen av miljötillståndet dröjt till november?
– Den är uppenbar, vi har inte sett slutet ännu. Man kan vända på kuttingen, vi lämnade in en tillståndsansökan för fem och ett halvt år sedan. Vi har inte tagit oss längre än förbi första instans, mark och miljödomstolen, nu befinner vi oss hos mark- och miljööverdomstolen. Vi bedömer att någon kommer att välja att överklaga även det beslutet om det går vår väg, säger Dagertun.
När bolaget begärde verkställighetsförordnande för att kunna förbereda inför nästa gruva så valde man medvetet att inte söka för dagbrotten.
– Det skulle kunnat äventyra förordnandet, så vi sökte för allt annat. Men det innebär att vi kan inte avverka skog, bygga vägar. Så ja risken för ett driftstopp finns. Sedan om det är tre eller sex månader eller längre bort, går inte att säga.
Dagertun, tillsammans med sin kollega Per-Erik Lindvall, har varit en av de mer högljudda kritikerna till att tillståndsprocesserna tar lång tid.
– När vi 19 juli 2019 lämnade in vår tillståndsansökan för en redan existerande och prövad gruvnäring, för en gruva som redan fanns, då kunde man aldrig drömma om att vi skulle vara här i dag.
Men planer förändras och inte minst för gruvor. Ursprungsplanen vid återstarten var att bryta ut Tapuli och därefter avsluta verksamheten, men i samband med processen där Naturvårdsverket ville att bolagets miljötillstånd skulle återkallas väcktes en annan tanke.
– Då tändes en glöd hos oss att det här kunde vara något annat än en fin resa under sju år där vi bröt ut Tapuli. I december 2022 fick vi en sådan välformulerad dom som var tydligt i vår favör att vi valde att satsa på nya dagbrott.
I dag kallas projektet Kaunis Iron 2.0 och Klas Dagertun säger att han personligen inte är det minsta orolig för långsiktigheten.
– Vi har ett anrikningsverk som kostat åtskilliga miljarder att bygga och en fin fyndighet i Sahavaara med tio års produktion samt fler mineraliseringar. Vi förvärvade det här för skit och ingenting i förhållande till vad Northland investerat. Det är klart att vi kan tvingas i ett läge där vi inte har möjlighet att starta Sahavaara, men vi har inte lämnat vår långsiktiga strategi.
Tapuligruvan bedöms utbruten, med dagens bryttakt, i slutet av 2027. Bryttakten kan ändras och just nu bryter bolaget mycket gråberg, vilket ger sämre lönsamhet för tillfället, men blottlägger därmed mer malm för framtiden.
Fyndigheten i Sahavaara beskrivs som högvärdigare än Tapuli och var känd redan på Northland-tiden.