Åke Ylipää, 65, och hans fru Anita Liminga är bosatta i centrala Pajala. I mitten av november genomgick Åke en operation där en plastkopp till den höftprotes han fick för 15 år sedan byttes ut. Till en början gick allt som planerat, han mådde bra efter operationen och var på benen.
Men vid ett besök på hälsocentralen, där han skulle hälsa på sin åldriga pappa, vreds höften ur led när han skulle kliva in i bilen.
– Åke ringde mig och skrek att han hade ena benet inne i bilen och det andra utanför. Lyckligtvis var han precis utanför hälsocentralen och där fanns ju en ambulans. Den gången gick det bra, säger Anita Liminga.
Betydligt värre blev det i tisdags kväll när paret befann sig i hemmet. Strax efter klockan 18 gick Åkes höft ur led ännu en gång, med fruktansvärda smärtor som följd.
– Jag blev helt handfallen, det gick ju inte att röra i honom, han hade så ont.
Hon ringde 112 första gången 18.20. Beskedet var att det inte fanns någon ambulans att skicka. Hon fick rådet att ge Åke värktabletter.
– Som om värktabletter skulle hjälpa när höften var ur led. Lyckligtvis hade vi morfin hemma efter operationen och jag kunde ge honom det. Men han satt fortfarande och skrek i fåtöljen.
Hon fortsatte ringa 112 med jämna mellanrum och fick samma besked. Paniken växte. Först vid det femte telefonsamtalet kom beskedet att ambulansen var på väg. Den hade åkt från Gällivare 19.20, enligt operatören.
– Från Gällivare! Herregud, det är ju 15 mil härifrån, säger Anita Liminga.
När ambulansen väl var på plats gick allting smidigt och hon vill ge en stor eloge till personalen.
– De var fantastiska! Lyckligtvis var sjuksköterskan som var med narkossköterska. Jag var jätteorolig för hur de skulle kunna få upp Åke ur fåtöljen när han hade så ont, men sköterskan sade då att han skulle söva honom lite lätt. Han skrek till tre gånger, men i övrigt gick det bra, säger Anita Liminga.
På torsdagen kom Åke Ylipää hem igen efter sjukhusvistelsen. När han skulle åka från sjukhuset fick han beskedet att han skulle få handikappbuss, men när han kom ut visade det sig att han skulle få åka med vanlig taxi.
– Jag fick sitta på snedden, utan säkerhetsbälte, säger han.
Han mår bättre i dag. Men kvar finns oron för vad som kan hända framöver, om höften åker ur led igen.
– 112 var ju inte roliga att prata med, jag fick höra att "vi måste ju prioritera och det kan finnas patienter som har fel på hjärtat". Det behöver de inte tala om för mig, det är klart att jag förstår det. Att jag ska mata min man med morfintabletter för att det inte finns ambulans, det är rent åt helvete om jag ska tala klarspråk, säger Anita Liminga.
Hon befarar att en olycka i exempelvis gruvan i Kaunisvaara skulle kunna få mycket allvarliga följder, särskilt om det inte finns någon ambulans tillgänglig.
Hon har varit i kontakt med regionråden Anders Öberg (S) och Linda Jonsson (V) och frågat om Region Norrbotten inte har samarbete med ambulansen från den finska sidan och fick till svar att det finns samverkan.
– De hade ju kunnat skicka en ambulans från Kolari, varför gjorde det inte det? Vi är helt slut efter den här händelsen och jag känner att jag inte orkar med sådant här igen. Vi hoppas verkligen att inte någon fler människa ska behöva genomgå detta, säger Anita Liminga.