För snart 20 år sedan steg de första besökarna in på turistbyrån i Pajala för att få veta mer kring den omtalade boken. ”Var fanns allt som beskrevs?” och ”Vilka var karaktärerna?” var frågor som Kerstin Svala, dåvarande turismansvarig i Pajala kommun, fick svara på.
– Jag fick förklara att allting inte var helt sant utan en blandning mellan verkligt och fiktivt. Vi tryckte upp broschyrer och satte upp skyltar så turisterna kunde hitta runt. På så sätt fick dem ju se stora delar av Pajala och det var ganska roligt.
Kerstin förklarar att boken betytt mycket för kommunen. Pajala hade alltid setts som en genomfart på kartan upp mot till exempel Nordkap, men nu började folk stanna till några dagar och tog in på hotell och campingar i byn.
Hon berättar att människor, efter de läst boken, kom hit med förväntningar på hur folk som bodde här skulle vara och hur samhället såg ut.
– Många kom hit och förväntade sig att vi skulle vara tysta men vi babblar ju hur mycket som helst. Det var fantastiskt att höra folk som reagerade på trädgårdarna som fanns här. ”Vad det växer, vi trodde aldrig att det skulle se ut så här” sa vissa. De fick en ”aha”-upplevelse. De trodde att det såg ut som det beskrevs i boken, som på 60-talet.
– Det kom många busslaster med folk från Finland och vi fick åka runt hela byn med dem och berätta. Vi fick vi ta in extra personal som kunde guida runt turisterna och berätta om byn.
Trots att boken till en början tagits emot av befolkningen i Pajala på olika sätt så berättar hon att många ändrade sin åsikt när de väl insåg vad det gav.
– Det var många som reagerade på namnet, Vittula (fittmyren). Men när man förklarade var namnet kom från och hur han fått till det här så var det som att det vände och alla tyckte det var ganska kul.
20 år senare har Kerstin lämnat över turismansvaret men ser en ljus framtid för turismnäringen i Tornedalen. Statistiken visar en ökning av besökare och turistföretagen drar folk från hela världen. Hon vill lyfta upp allt som finns omkring oss, naturen och de stora vattendragen.
– Lokalbefolkningen förstår inte hur mycket turister som finns i skogarna. Man har alltid fått lära sig om södra Sverige, Viskan och Nätran och dem där. Jag var på motorcykeltur för länge sedan och åkte förbi någon av de där åarna man läst om i skolan. När jag såg den så insåg jag att det bara är en liten skit-bäck.