Vet du vad du stoppar i dig?

Visste du att man kan framställa vaniljsmak från komockor? Tidender tittade lite i boken Den hemlige kocken av Mats-Erik Nilsson (2007) och hittade många skrämmande fakta.

Övriga2008-04-04 00:00
Vi intresserade oss speciellt för vanillinproduktionen. Det är en av våra allra vanligaste smaksättare som används i bland annat glass, kakor, bakverk, choklad, vanilla coke och parfym.



En vanlig GB-glass innehåller faktiskt inte vanilj alls, bara konstgjord vaniljsmak. Även de dyrare glassarna där det står "äkta vanilj" smakar mest av konstgjord vanilj. Man har i en liten del vanlig vanilj som knappt känns bara för att kunna ha rätten att pryda förpackningen med vaniljorkiden.

Endast 2-3 % av den vaniljsmak som används jorden runt kommer ifrån den exotiska vaniljorkiden som gett smaken dess namn. Resten är fusk. Varje år produceras 12 000 ton konstgjord vaniljsmak.

Det finns två versioner av fuskvaniljen. Vanillin, som finns i den ursprungliga vaniljen. Man förstärker den dock men det smakar inte alls som äkta vanilj. På jakt efter en starkare vanillinsmak har forskare upptäckt att man kan utvinna vanillinmolekylen ur lignin som finns i bland annat gran. Det här vanillinet är 400 gånger starkare än äkta vanilj.

Sedan finns också etylvanillin. Det är helt syntetiskt framställt och tre gånger så starkt som vanillin. Det används i både kakor, glass och som rengöringsmedel till toaletter.

Det går faktiskt att framställa vaniljsmak ur kobajs. Japanska forskare har upptäckt en metod för det. Kossorna har nämligen tuggat i sig det cellulosaämne, lignin, som finns i gran och andra växter. Kodynga finns det hur mycket som helst av och det blir ett väldigt billigt framställningssätt. Men det kan bli svårt att ha detta i livsmedel eftersom det känns etiskt fel och att konsumenten ska få veta ingrediensernas ursprung. Men vem vet, det står ju faktiskt bara så vagt som "aromämne" på innehållsförteckningen.

Däremot är parfym- och hudvårdsindustrin väldigt intresserade av denna upptäckt och är i full gång med att bygga en maskin som kan ta emot tonvis med koskit för att framställa vaniljdoft. De hoppas att detta ska vara i bruk senast 2010.



I väldigt många livsmedel finns det massvis med tillsatser. Det står långa komplicerade ord och E-nummer. Innehållsförteckningen är oftast skriven med väldigt liten stil, knappt så man kan se. Den är placerad på konstiga ställen och bakgrundsfärgen kan göra det ytterligare svårt att se. Det är helt uppenbart att det är något som livsmedelstillverkarna vill dölja.



Längst bak i boken finns en E-nummerguide på hundratals olika E-nummer. De kallas så eftersom de är godkända av EU. Vad numren står för är bland annat färgämnen, konserveringsmedel, aromämnen och emulgeringsmedel. Vad betyder då dessa saker?

Färgämnen används för att ge livsmedel den "rätta" färgen. Även de saker som ser helt naturliga ut är ofta färgade. Med färg- och smakämnen kan man lura ögat och göra att produkten ser bättre ut än vad den är, vilket såklart är vilseledande. GB har färgat sin Magnum pistage med spenat och inte med pistage. Dock är det vanligast med syntetiska färgämnen. De så kallade Azonfärgerna kan ge allergiska reaktioner och blev i det närmaste helt förbjudna i Sverige 1980. Trots det beslöt EU att ämnena skulle börja användas igen kring 2000.

Emulgeringsmedel blandar ihop sådant som normalt skulle skära sig, som olja och vatten. Stabiliseringsmedel ser till att detta verkar hela tillverkningsprocessen. Det används ofta i choklad, färdigrätter, margarin, såser och även i kosmetika. Många av dessa E-koder är förbjudna i Australien och Nya Zeeland. E431 som används i vin har i djurförsök visat sig vara cancerframkallande.

Aromämnen är den vanligaste tillsatsen och förekommer i de flesta processerade varor. Det har två viktiga funktioner. Den ena är att förhöja smakupplevelsen på naturliga varor, som på grund av för låg kvalitet smakar för lite. Den andra är att stimulera smaken på produkter som innehåller fett, stärkelse och sötningsmedel.

Aromämnen kontrolleras mindre noggrant och anses inte ens som tillsatser, de finns inte med bland E-numren. Man bara kallar dem för "aromämnen". Orsaken är att de används i små mängder, och att tillverkarna betraktar de exakta sammansättningarna som hemliga. Då blir det lätt att dölja att vaniljsmaken kommer från kodynga.



Det är inte så konstigt att många idag är allergiska - vi stoppar dagligen i oss upphov till att bli sjuka utan att vi vet om det. Alla konsumenter borde ha rätt att veta mer om allt som finns i maten.

Efter att ha läst i boken gjorde vi som Mats-Erik Nilsson, när han upptäckte att glassen innehöll spenat; Köpte GB-glassen Magnum och läste på innehållsförteckningen (vilken var väldigt svår att se). I den fanns bland annat stabiliseringsmedlen E410 och E412. De kan "ge upphov till överkänslighetsreaktioner hos personer som är allergiska mot ärtor, bönor eller jordnötter".

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!