Utbildningen som håller sig flytande
Ett plaskande ljud hörs när vattenytan plötsligt klyvs. En hoppglad harr eller en sjöfågel som går in för landning? Nej då, det är de nya eleverna på Tornedalens folkhögskolas naturguideutbildning som ska ut på en kanottur med de mer erfarna kompisarna i årsklass två som vägvisare.
Skepp ohoj. Sjörövarflaggan är hissad när eleverna på Tornedalens folkhögskolas naturguideutbildning ger sig ut på en tvådagarstur med kanot efter Poustijoki till sjön Poustijärvi i Övertorneå.
Foto: Maria E-A
- Det ska nog gå bra, tror Matilda Ekdahl, 21, som sökt sig till utbildningen från Falun just för att hon gillar att vara ute i naturen.
Som namnet antyder ingår också en hel del naturkunskap i den 80 veckor långa naturguideutbildningen. Efteråt ska eleverna veta allt ifrån hur man klarar sig vid en lavin till att köra skoter.
- Men sedan har vi fått lära oss mycket om guidning, turism och service, berättar Elin Stridh, 24, från Trosa i Sörmland som påbörjat sitt andra år på folkhögskolan.
Höjdpunkten
En riktig höjdpunkt var enligt henne och klasskompisarna en två veckor lång vistelse i Sarek. Men nu hoppas de förstås att den här två och en halv dag långa kombinerade paddlings- och vandringsturen med "ettorna" ska bli minst lika trevlig. Alla verkar i alla fall rörande överens om att trakten har massor att erbjuda.
- Här finns fina ekoparker, alltså områden där man bevarat gammal skog eller skog med höga natur- eller kulturvärden, tipsar exempelvis Elin från Trosa.
Hon tycker att det är viktigt att skog sparas, men är inte insatt i diskussionerna kring att Övertorneås kommunstyrelse vänt sig till regeringen för att slippa bilda nya naturreservat.
- Det är klart att om man har skog vill man att det ska kunna ge arbetstillfällen. Men sedan beror det ju i vilket perspektiv man ser det. Vi har ju också skogen som arbetsplats, fast på ett mer långvarigt sätt än om man jämför med skogsbruket, säger Oscar Pihl, 22, medan en annan elev, Fredrik Ramneskär, 21, tycker att ersättningen till markägarna är på tok för låg när områden löses in till naturreservat.
16 elever
Båda kommer liksom de flesta andra blivande naturguiderna från ställen utanför Norrbotten . Den enda som över huvud taget har någon anknytning till Övertorneå är förstaårseleven Elin Laaksonen, 28.
- Jag vet inte varför det är så, men kanske hänger det ihop med att naturen finns så nära här att man inte tänker så mycket på den, säger Elin som bott på en rad ställen men nu bestämt sig för att stanna i Övertorneå och starta upp något inom turistnäringen.
Enligt läraren Rolf Lahti som var med och grundade utbildningen 1994 arbetar en hel del av de tidigare eleverna med turism och guidning, inte sällan i egna företag. Intresset för inriktningen upplever han som fortsatt stort, även om antalet sökande inte är detsamma som från början. De nuvarande 16 eleverna har gott hopp om att skolkunskaperna ska öppna dörrar till spännande arbeten i Sverige och utomlands.
- Flera av oss har haft praktik på finska sidan och där går säkert att få jobb, säger Simon Nilsson, 27, från Norrköping.
Men allra först väntar förstås den efterlängtade paddlingsturen efter Poustijoki.
Så jobbar vi med nyheter