TORNEDALEN
De frostiga löven prasslar och mossan suckar under kängornas sulor när jaktteamet smyger genom skogen. Jaktguiden Joakim Lejon tecknar att kamouflageluvorna ska på och färggranna kläder ska av.
– Fåglar är väldigt känsliga, sista biten behöver man ibland krypa och det kan vara svårt för ett otränat öga att hitta fågeln i trädet, de är fantastiskt bra på att gömma sig. Fåglar är smarta, viskar han.
Kiitas skall hörs genom morgonen, en liten kvist går av, en gök ropar, en gren sveper mot en keps. När Kiita tar pause i skällandet stannar jaktgruppen och smyger sedan vidare i Joakim Lejons spår, han vet var det är bäst att gå.
Gruppen kryper ihop och spejar mot trädtopparna, så hörs flaxande vingar och tjädertuppen ger sig av. Carlo Toretta rätar på sig och en suck avslöjar vad han tänker.
– Fan, undslipper Joakim Lejons läppar och så tänder han pipan medan adrenalinet lugnar sig i blodet.
Färden går över myrar, över diken och över blåbärsris. Älgspår går hit och dit. Kiita söker vidare, några skall och så ger sig en ny tjädertupp iväg över trädtopparna, på sin väg vidrör vingarna några träd.
– Den lurar hunden och lämnar vittring på träden, dunsen när vingarna träffar trädet ska lura hunden att den satt sig i trädet när den egentligen gett sig av, förklarar Joakim Lejon.
Carlo Toretta svettas och tar en pause för att hämta andan.
– Det är besvärlig terräng att gå i, men mycket vackert konstaterar han.
Det största nöje han vet är att jaga och nu befinner han och Francesca Delfrate sig på jaktresa, en vecka i Tornedalen. Han vill jaga fågel, det har han inte gjort tidigare. Älgjakten intresserar honom inte, han har skjutit en älg en gång på en annan jaktresa.
Solens strålar strilar genom grenverken och viskande smyger gruppen vidare. På en skogsväg står den plötsligt bara där, en tjädertupp 150 meter bort, den pickar i sig sten. Carlo Toretta sjunker ned och tar fram geväret, han siktar och väntar, snart kanske tjädern kommer tillräckligt nära för att avlossa ett skott.
Det gör den inte och just den här morgonen drar de tre tjädrarna längsta strået.
– Jakt är jakt, för oss är det viktigast att få skottchans, säger Gunnar Björk, turistentreprenör som just tänt en brasa vid jaktkojan.
Han hämtar drickorna som varit på kylning i bäcken intill.
– Vi har tre huvudkategorier jaktturister som kommer hit, de som kommer för att jaga älg, de som kommer för att jaga fågel och de finska vinterjägarna som kommer och jagar med egna hundar. Det roligaste är att så många väljer att komma tillbaka flera gånger.
Jaktturismen är under uppbyggnad och flera företag samverkar med varandra.
– Vi måste utveckla alla sorters besöksnäringar, med jaktturismen kommer människor hit som annars inte skulle besökt Tornedalen. Det är många som vill komma hit och jaga, det är roligt att visa upp vår natur, säger Östen Lejon, turistentreprenör.
Turisterna kommer från Norge, Danmark, Tyskland, Tjeckien, Italien, Singapore, Ryssland och England.
– Vi har allt som folk vill ha, jakten, viltet, naturen, norrskenet. Problemet är att många överskattar sin kondition, det här är riktig jakt inte längst färdiga vägar och från jeepar, säger Gunnar Björk.
Joakim och brodern Jonas Lejon guidar i skogen, de har hundar som passar till all jakt.
– Vi har alltid jagat, jag tycker bäst om småviltsjakten. Det är fantastiskt roligt att guida turister, säger Joakim Lejon.