De tre gymnasieeleverna har alla valt Övertorneås skola för sina gymnasiestudier. För Lova Pasma, som läser tredje året på barn- och fritidsprogrammet stod det klart att det skulle bli en flytt inför gymnasiet.
– Jag är uppvuxen i en by i Pajala och kunde starta min utbildning i Pajala men valde att söka mig till en annan kommun, säger hon.
Inför gymnasievalet blickade hon mot Pajala, Kiruna och Luleå men valde i slutändan Övertorneå.
– Det hade nog att göra med att det var lättare och billigare att få tag på en lägenhet, sen hjälpte de där tio gratis övningskörningarna som man fick, säger Lova Pasma.
För Maja Norén har resan varit längre. Efter första året på gymnasiet valde hon att byta från en skola på 3 000 elever i Stockholm till Gränsälvsgymnasiet i Övertorneå med drygt 130 elever.
– I Stockholm var det stora klasser och man kände sig inte sedd av lärarna, vilket också var förståeligt med tanke på hur många elever de hade. Här känns det som att man har en annan relation till läraren och det gillar jag, säger hon.
Längtan till Tornedalen som Maja Noréns mamma, mormor och morfar kommer från fanns också där.
– Det var så skönt och lugnt och jag ville aldrig åka hem när vi var här på loven, säger hon.
Men visst finns det saker som hon saknar efter flytten till Övertorneå.
– Här finns det ju inte så mycket kulturevenemang även om det görs en del. Och när det kommer till utelivet får vi åka till en restaurang i Finland om man ska gå på lokal, säger hon.
Senni Wennberg går andra året på barn- och fritidsprogrammet. Hon är till skillnad från Lova Pasma och Maja Norén född och uppvuxen i Övertorneå.
– Jag såg ingen anledning att flytta då utbildningen som jag ville läsa fanns här. Jag visste att det var en liten skola och att jag skulle få en bra skolgång, säger hon.
Alla tre utbildar sig till pedagoger i skolans värld och förhoppningen är att kunna börja jobba i Övertorneå när de fullgjort sin utbildning.
– Visst hör man folk som säger att de kommer att lämna Övertorneå när de är färdiga med skolan, men jag har som mål att stanna kvar. Men det beror nog på om jag kan studera till det jag vill utbilda mig till och jag behöver kanske lämna ett par år för att kunna återvända, säger Maja Norén.