Det har precis börjat ljusna ute och termometern visar en minusgrad. Utanför kåtan samlas gästerna och börjar dagen med en smörgås och doftande kokkaffe. Det är bland annat gästlärare, gamla elever från Tornedalens Folkhögskola och lokala entreprenörer som är inbjudna till årets jakt.
– Vi är glada att det har kommit hit så pass många, säger Daniel Nordvall, en av jaktledarna men också elev på skolan. Han och Rolf Lahti, lärare och ansvarig för drevjakten, presenterar upplägget för dagen.
Drevjakt är en gammal form av jakt. Det går ut på att en kedja av människor som väsnas ordentligt driver viltet åt ett bestämt håll, så skyttarna får chans att skjuta. I dag hoppas man på rådjur, hare, mårdhund och räv.
– Det är så spännande, och en väldigt annorlunda jakttyp, säger Emilia Aasa som är med för tredje gången.
Vi tar rygg på Einar Johansson som går första året på Naturguideutbildningen och blir uppdelade på pass.
– Jag tar pass 14! Sköt bom där förra året, och det gör jag inte om igen, ropar Peter Johansson högt medan han börjar gå längs den glashala vägen och försvinner in i skogen.
Precis på gränsen till en hustomt blir vår passplats. När drevet har intagit position skrapar det från comradion ”drevet startar, drevet är i gång”. Avlägsna rop och trummande hörs en bit bort.
Plötsligt kommer fyra rådjur springande i full fart en bit framför oss. Einar Johansson tar försiktigt upp sin bössa, vi hukar oss och är beredda på skottsmällen. Men rådjuren kommer inte tillräckligt nära, inte heller för de skyttar runt om kring oss, och rådjuren slipper undan den här gången. Efter ungefär en timme, ganska precis när vi börjat känna oss lite frusna, skymtar vi de knallgula västarna i drevet och det hörs från radion att första passet är över.
Pass nummer två ger inte heller någon större jaktlycka. En rådjursbock som skyttarna gärna ville ha, råkade slinka mellan drevet.
– Bocken var ju stor som en husbil, hur kunde den ta sig förbi?, skrattar en av jägarna.
Tillbaka vid kåtan avslutas dagen med gulasch och smörgåsar. Vädret har varit strålande och stämningen är hög, trots att det inte blev något byte.
– Äsch, det är ju såsen som är godast ändå, säger Rolf Lahti och får ett rungande skratt tillbaka.