Det är lite fuktig luft i växthuset. Trots att handelsträdgården bara hunnit vara öppen i drygt en timme när vi gör vårt besök har flera personer hittat hit. De botaniserar bland blommorna och någon bär runt på ett sex-pack med penséer.
I år har handelsträdgården funnits i 95 år. Det är tredje generationen Hietala som driver den, men allt har inte varit en dans på rosor för ägarna.
För tre år sedan förstördes växthus av överskriden snölast och förra året brann en panncentral.
– Det kräver kapital att återinvestera, och sedan när vi återinvesterat har vi inte mer produktionskapacitet ändå, säger Hans Hietala.
Hur är sådana smällar att ta?
– Man funderar över vad man håller på med. Det är mycket bekvämare att ha en vanlig anställning, fyller Inga Hietala i.
Hans Hietala är född och uppvuxen i Övertorneå och har i stort sett bott hela sitt liv i kommunen. I dag driver han handelsträdgården tillsammans med brodern Ulric och frun Inga är anställd i företaget. Både Hans och hans broder är utbildade hortonomer och brinner för trädgårdsnäringen i Norrbotten.
– Produkterna här i länet håller hög kvalité och utvecklingspotentialen är stor, säger han.
Företaget är uppdelat i tre delar; odling och försäljning av gurka, tomater och blommor. De två förstnämnda går främst till butiker. Sektionen med blommor var på väg att försvinna för några år sedan men då klev Inga in och tog över den delen.
– Hon har dessutom lyft hela blomverksamheten och det gör att vi får ett lyft för hela företaget. Det är väldigt trevligt, säger Hans.
– Det har ökat år efter år, säger Inga och beskriver det som en bra komplettering till övriga delar.
Trots motgångar har verksamheten till synes rullat på. På ett sätt ser Hans Hietala att motgångarna kan fungera som en slags väckarklockor.
– Så man inte bara kör på slentrianmässigt, säger han.
Företaget närmar sig nu 100 år. Exakt hur framtiden ser ut är däremot lite osäker. Hans berättar att han anser att handelsträdgården på sikt bör få nya ägare.
– Om någon skulle bli sjuk står det inte och faller med en person, säger han och fortsätter:
– Därför har jag velat att vi ska sälja företaget. Vi kan visserligen jobba kvar, det skulle jag vilja, men vi lever inte för evigt. Ska vi bli äldre än hundra år, vilket jag vill, då måste verksamheten fortsätta. Då måste det komma någon ny ägare, förr eller senare måste det till.