Sjukdomen ger henne ingen ro. Med ständig värk någonstans i leder, muskler och hud och med dålig nattsömn som följd måste Elin ständigt husera med orken.
– Jag har aldrig haft samma energi som andra så när jag var liten kunde jag inte leka på samma sätt som jämnåriga. Istället var jag mycket ensam. Läste, skrev och målade. Mamma brukar berätta att när vi åkte till doktorn och jag skulle rita en gubbe så ritade jag inga streckgubbar utan avancerade karaktärer.
Men något spår av orkeslöshet eller smärta syns inte när Elin tar en slurk kaffe hemma vid köksbordet.
– En mask jag bär utåt.
Även om den brinnande värken i ryggraden eller den ilande smärtan i händerna tar kraft från så "pysslar" hon, som hon kallar sitt skapande, de stunder hon kan. Pysslet, som bland annat består av att göra lappskor, allt från att flå till att skära ut skinnet till att spänna, torka och sy, till att sy tennarmband, skinnväskor, snida hornknivar, göra bälten eller grafisk design. Hon kan väldigt många pyssel.
– Min dröm är att kunna starta ett företag som jag kan leva på. Då kan jag anpassa mina arbetsdagar efter hur jag mår och så måste jag hitta något som kan ge rullande intäkter.
Kanske kan bokmanuset, som strax är klart och går under projektnamnet Helmi och Luppiobergets hemlighet, bli en av inkomstkällorna.
– En bok för barn mellan fem och tio år, som handlar om Tornedalens- och lokalhistoria. Jag vill gärna ge ut den på meänkieli också.
Ännu behärskar Elin inte meänkieli men hon har studerat 15 poäng i språket. Studier hon kan rada upp bland de andra: journalistik, programmerare, webbdesigner, naturguide. Hon kan också titulera sig stipendiat av Grundsunda hembygdsförenings kulturstipendium.
– Vi var 56 sökande till stipendiet, som har delats ut i 48 år. De trodde på min bokidé.
Stipendiet bestod av 15 000 kronor och fri vistelse i en inredd sjöbod i Grundsunda, utanför Husum, under sommaren 2012. Elin stannade fem veckor i stugan, bara vilade och pratade med Joel Ylinenpää, via telefon och Facebook. Joel är en kille från Övertorneå som hon pratat med en hel del tidigare.
– Idag är det faktiskt precis ett år sedan vi blev tillsammans, berättar Elin över kaffet hemma i parets gemensamma hus.
Efter att kuskat runt i landet och bott i bland annat Husum, Karlstad och Göteborg har Elin nu hittat hem, hit där hon föddes och där hennes pappa och många släktingar ännu bor kvar.
– Här finns mer skog än människor det passar mig.
