Snön täcker marken i den lilla byn Liehittäjä utanför Övertorneå. Längst in på en väg står ett större boningshus. I huset har släkten Huuva bott sedan 1890-talet. I dag bor Joel Huuva och hans sambo Roxane Kenny där tillsammans med sina tre barn. Det är drygt 1,5 år sedan de flyttade från Umeå till byn.
Familjen är några personer bakom i befolkningsökningen som skett i byn utanför Övertorneå de senaste åren, då antalet invånare gick från 10 till 24.
I ett mindre hus på samma gård bor Per Huuva, pappa till Joel. I samma veva som sonen med familj flyttade tillbaka till byn flyttade han själv in i den mindre byggnaden, som tidigare varit en chark.
Per Huuva har bott i byn hela livet och jobbat inom skogsnäringen, de sista 30 åren som virkesköpare.
– Eftersom man köper skog är man ute och tittar på skogarna och pratar med folk. Sedan har jag varit intresserad av gammal matlagning, kultur och jakt och fiske. Då har man ju fått olika bilder i varje gård.
Efter att han slutat jobba har han bland annat skrivit en bok om mat med rötterna i den tornedalska och samiska kulturen.
– Vi var tre generationer som bodde här. Farfar och farmor hade hand om uppfostran av barnen, pappa var renskötare och mamma skötte om hushållet. Då fick jag lära mig allt från grunden när det gäller slakta, stycka och laga mat, säger han och berättar att han vill förmedla den kunskapen vidare.
När Per Huuva växte upp såg byn lite annorlunda ut jämfört med i dag, men det finns också likheter.
– Det var som ett vanligt liv på landet. Man åkte skolbuss till Hedenäset, säger han och fortsätter:
– Skolbussen började gå 1960 och slutade den för tio år sedan kanske. Då fanns det inte nog mycket elever. För drygt ett år sedan började den gå igen. Nu är det sex barn som åker skolbuss.
På köksbordet dukar han fram ett hembakat bröd tillsammans med en skinka han förberett och älgsalami han gjort själv. Genom dörren kommer Roxane Kenny tillsammans med sonen Eskil, tre år. En kort stund senare dyker även Joel Huuva upp. Tanken på att flytta till byn hade funnits ett tag innan möjligheterna dök upp.
– När man ser ungarna växa upp börjar man tänka på sin egen uppväxt och vilken skillnad det är. Så började man tänka på en liten plan för att ta sig hem, säger Joel.
Att det blev just Liehittäjä för Joel med familj är enligt honom självklart.
– Av alla ställen man varit på är det här mest hem, säger han.
– Plus, den kunskapen Per har att lära ut till barnen finns ju bara här, säger Roxane.
När familjen började planera för en flytt upp gick djungeltrumman i området och de blev erbjudna jobb. Det blev startskottet för beslutet att flytta, under de senaste månaderna har de också startat ett eget cateringföretag.
– Målet är att kunna jobba härifrån, för det är här man vill vara, säger Roxane.
För tre år sedan var det 10 personer som bodde i byn, nu är de 24 som bor i här permanent, berättar Per Huuva och beskriver det likt en stor familj.
Längs ena sidan av vägen bor dessutom släktingar till honom. I ett av husen hittar vi Pia och Henry Huuva. De driver eget inom turism och mat. När vi kliver in på gården lämnar en familj från Mexico.
Pia och Henry träffades på en utbildning inom trädesign i Skellefteå, där Pia bodde på den tiden. År 2000 flyttade hon till Henry och Liehittäjä. Hon kommer ihåg första gången hon besökte byn.
– Det var den fjärde juni när sommaren och grönskan just slagit ut. Längs vägen från E10 mot Liehittäjä var det vackert vart man såg. Vacker skog, skira gröna nyutslagna löv, spegelblanka sjöar.
När hon kom fram hade Henry tänt bastun vid sjön.
– Röken steg rakt upp, spegelblank sjö, härlig människa. Sedan träffade jag resten av människorna i byn och det kändes verkligen som att komma hem.
Trots att byn är relativt liten menar Pia Huuva att det mesta finns där, eller i närheten.
– Vi handlar lokalt i Övertorneå, men livet och det mesta man behöver finns här. Behöver vi annat är det bara drygt 1,5 timme till Luleå eller Rovaniemi där det också finns flygplatser.
Hur ser ni framåt, tror ni att byn kommer växa ännu mer eller kommer folk att flytta?
– Vi jobbar väl inte för att den ska växa men den växer automatiskt, säger Per.
– Min son bor utanför Skellefteå med fru och barn. De är sugna på att flytta hit men det finns inget hus, säger Pia.
– Vi har bostadsbrist. Vi har flera som velat flytta hit men det har inte funnits bostäder, säger Henry.