Den pensionerade kriminologprofessorn säger att den här typen av fall brukar vara enkla att utreda. När han får höra NSD:s uppgift om att den misstänkte gärningsmannen har skrivit om överfallet på Facebook svarar han.
– Då är det en ganska lätt match. Man hämtar in honom och hans närmast följande. Sen så finns det flera vittnen vad jag förstår och då brukar det rullas upp, säger han.
Det finns flera fall där frigivna brottslingar har råkat illa ut när de har blivit frigivna.
– Av personer som de på något sätt har haft ett samråd med under tiden med som de har begått grova brott. Där finns det ett flertal fall som har slutat olyckligt, säger han.
Men att hotbilden kommer från allmänheten då?
– Vi ska vara försiktiga med ordet allmänhet. Jag har en ganska bestämd föreställning om vilka det är som gör sånt här. Det är busar som sitter och jagar upp sig över uppgifter i media, säger han.
Han reagerar starkt mot överfallet mot Hagamannen.
– Den här typen av justite är förskräcklig, alltså att folk sätter lagen i egna händer. Men det finns ett visst glapp mellan ett det folkliga rättsmedvetandet och domstolens. Och så finns det en misstro mot polisen.
Hur ska polisen göra för att garantera Hagamannens säkerhet?
– Det blir nog knepigt om det ska vara på det där viset.
På frågan om polisen har tillräckligt med resurser för att skydda folk skrattar Leif GW Persson. Sedan svarar han:
– Jag ska ta ett exempel. En känd svensk konstnär har i olika sammanhang målat tavlor, med profeten Muhammed som en hund bland annat. Det kostar polismyndigheten, alltså skattebetalarna, runt 30 miljoner per år för hans säkerhet. Vilket ju inte har hindrat att folk i hans närhet ändå har råkat illa ut. Det var en som blev dödad i Köpenhamn. Det visar väl ungefär svårighetsgraden med sånt här. Det är naturligtvis så att man ska eftersträva det. Men det är mycket sorgsamt allting.
Han fortsätter:
– Om du frågar hur många som vill bjuda in Hagamannen på ett kopp te så är det bara någon enstaka procent som kan tänka sig det. Det är så folk tänker. Det är en djupt olustig historia. Vi måste ändå ha en princip om att när de har avtjänat sitt straff så har de sonat för sitt brott. Det är en startpunkt i en rättsstat. Då kan vi inte ha andra kriminella som springer runt och kompenserar. För jag lovar att de som har gjort det inte är guds bästa barn själva. Nej, det är tråkigt och sorgligt alltihop, säger Leif GW Persson.