Fanny Rantapää återvände till skolan i Övertorneå efter ett par år i både Boden och Luleå.
I klassrummet, med utsikt över Finland på motsatta sidan av Torneälv, står Theresa Palo framför tavlan. I hennes klassrum befinner sig tre elever för undervisning i matematik. Eleverna är tre av drygt 80 elever på Svansteins skola diamanten i Övertorneå kommun.
– Svanstein är i mitten och det blir en knutpunkt som ligger bra till för elever som kommer från andra byar, säger Theresa Palo.
Hon har nyligen flyttat tillbaka till Övertorneå och tidigare hemby Neistenkangas. Innan flytten var hon bland annat lärare i Luleå. Theresa Palo menar att hon skulle ha gjort flytten även om det inte var för att skolan i Övertorneå rankats högt i olika skolmätningar under fler år i rad.
– Men det underlättade definitivt att veta att skolan var bra. Dels för mig själv och min arbetssituation men även för mitt barn.
En av de stora skillnaderna i hennes arbetsmiljö jämfört med andra kommuner där hon varit verksam är lärartätheten.
– Visst är det skillnad att ha 25 elever i sin klass mot en betydligt mindre klass. Det gör att vi lärare får en bättre kontakt med eleverna. Nu kan jag längta på loven efter att få komma tillbaka till skolan.
Lärartätheten är en av de punkter där Övertorneå lyfts fram som ett praktexempel och man rankas som den kommun i länet med högst lärartäthet och en av de högsta i Sverige. I skolan i Svanstein har varje årskurs en lärare och skolan har även ett antal elevassistenter som ger stöd åt elever med läs- och skrivsvårigheter.
– Vi blir fler vuxna per elever och det gör att jag känner att jag har tid att prata med alla elever och jag får uppfattningen att eleverna säger mycket till oss, säger Fanny Rantapää.
Hon, i likhet med Theresa Palo, har varit verksam i andra skolor i Norrbotten. Bland annat i Boden och Luleå men har sedan sju år valt att vända hem.
– Här är det mer familjärt. Alla känner alla och vi har många utbyten mellan klasserna och vi lärare samplanerar mellan klasserna det gör det lättare att hålla en röd tråd.
Klockan har hunnit bli lunch, på skolgården pågår det bollekar och i skolans korridorer tas det på kläder. Bland eleverna hörs svenska, finska och meänkieli.
– För de som har finska som förstaspråk kan det bli fel med prepositionerna när de använder svenskan men det är inte något som påverkar så mycket, säger Fanny Rantapää.
Flerspråkigheten på skolan är inte något som verkar hämma resultaten. Eleverna i Övertorneå kommun är nämligen bäst i länet, tillsammans med Arjeplog och Arvidsjaur, med att gå ut med fullständiga betyg. Eleverna från kommunerna går ut med 100 procent behörighet från grundskolan.
– Tjejerna har alltid haft bra betyg men killarna börjar komma ikapp.
Jonathan Taavo i årskurs nio har börjat planera för vad han ska läsa på gymnasiet.
För Jonathan Taavo som går i årskurs nio och står inför gymnasievalet har betygen kommit att spela en större roll.
– Jag har funderat på naturbruks eller VVS. Det jag tänkt gå på gymnasiet är i Övertorneå eller Kalix, säger han.
Även det nystartade transportprogrammet i Övertorneå är av intresse.
Det han håller fram som det mest positiva från hans skolgång är att det är få elever på hans skola.
Sigrig Aspehov i årskurs sex menar att det finns en trygghet att gå på en liten skola där alla känner alla och där man har bra läsare
Hans påstående får stöd av Sigrig Aspehov, i årskurs sex.
– Alla känner alla och vi har bra lärare, därför är det bra här på skolan, säger hon.