Kurt och Hanneles bilder efter hundangreppet i renhagen. Paret berättar att de överklagade tingsrättens beslut men fick inte prövningstillstånd i hovrätten.
Den här historien börjar i november 2020 i Övertorneå kommun. Hannele Taavoniku är hemma på gården när lugnet bryts. Hanneles man, Kurt Taavoniku som vid tillfället är och jagar, tar hand om både egna och andras renar på gården. När paniken bryter ut i hagen finns där ett hundratal renar.
Vissa av dem drivs mot nätet som omringar hagen och ett tiotal tar sig ut.
– Man hör att det är en renhjord som springer hejvilt och så hör jag att en hund skäller i hagen. Då fattar jag att det är en hund där inne, säger hon.
– När det uppstår panik följer hela flocken med, springer genom staketet och försöker ta sig genom näten. Jag var tvungen att gå igenom hagen i flera timmar och försöka laga den tillfälligt först i mörkret. Det var hål överallt, säger Kurt.
Paret berättar att de kontaktar polisen vid händelsen och ska då ha uppmanats att försöka lösa situationen med hundägaren.
De tar fram bilder där halva träplankor syns.
– Jag började laga hagen. Vem annars kommer och lagar den? säger Kurt.
Kurt Taavoniku har själv lagat hagen efter att den gick sönder då en hund kom in i hagen och drev renar.
Drygt en och en halv månad senare dör en vaja och två kalvar, berättar makarna. Vajan obduceras av deras dotter Ida Taavoniku, som är veterinär.
– Jag kan inte säga med hundra procents säkerhet att det är hunden som gjort det, men det är största sannolikhet och det är ganska osannolikt att det skulle vara något annat, säger hon.
Paret berättar att de också varit i kontakt med polis med anledning av händelsen.
Hon berättar att ena sidan av vommen hade vuxit fast i bukväggen, något som enligt henne kan ske genom yttre eller inre trauma.
Ett inre trauma bedömer hon som mindre sannolikt efter att ha gått igenom innehållet i vommen och genom att Kurt hanterar maten som renarna äter.
– Då är det mest sannolika att det kommer något vasst utifrån. I en renhage kan det vara horn från andra renar eller en kraftig smäll mot sidan eller metalltrådarna i staketet. Med tanke på att den renen hållits i den hage där detta hände och tiden som hade förlöpt, cirka 1,5 månad, och det vi såg i buken så är det med största sannolikhet den händelsen som orsakat det, säger hon.
Ett hundratal renar fanns i hagen den där dagen i november 2020.
Kurt tar hand om och matar både egna och andras renar på sin gård utanför Övertorneå.
Hundägaren medgav att ersätta Kurt för material, bilkörning och foderkostnader som uppstått i samband med hundangreppet.
Kurt skickar en räkning till hundägaren för vajan, materialkostnaderna för lagningen av hagen, inkomstbortfall och arbetstiden. Totalt handlar det om drygt 57 800 kronor, men hundägaren bestrider detta och hans försäkringsbolag vill, enligt makarna, bara ersätta en del av det.
Paret berättar att de vände sig till Kronofogden och ärendet tas sedan vidare till tingsrätten som ett tvistemål. Hundägaren anlitar en jurist medan Kurt företräder sig själv.
Rätten går på hundägarens linje.
Tingsrätten finner ingen anledning att ifrågasätta Ida Taavonikus bedömning men menar att det saknas utredning som ger vid handen att det var hunden som orsakade traumat på vajan. ”Hundangreppet är en möjlig orsak bland många”, skriver tingsrätten.
Rätten anser det inte heller styrkt att Kurts näringsverksamhet drabbats eller att han arbetat de antal timmar som han påstått.
Hundägaren medger ersättning för material, bilkörning och foder och får betala 1 860 kronor till Kurt.
"Kurt kan jättemycket om renar, han kan deras beteende och läsa av hur läget är för dem när han jobbat med dem hela sitt liv", säger Hannele om Kurt Taavoniku.
Kurt Taavoniku har under tio år, fram till pensionering, också jobbat som koncessionsinnehavare i Pirttijärvi sameby.
Processen har varit en del av familjens liv under flera år och de är upprörda över beslutet, även om de menar att det i lagens mening kanske är korrekt.
– Hans hund är lös, den springer in i någon annans renhage där den jagar och stressar renarna. Jag skrev i mitt utlåtande att det är en extremt stressfull situation för renar som ju är bytesdjur att ett rovdjur kommer in i hagen där de inte har någonstans att fly, det uppstår total panik i sådan situation, säger Ida Taavoniku.
– Att pappa då lagar staketet själv, får samla ihop sina renar själv. Att domen slutar i att hundägaren bara behöver ersätta materialkostnad. Att hans arbetstid inte skulle vara värd något, det har jag så svårt att förstå och acceptera.
"Det är ett stort hål i plånboken", säger Hannele Taavoniku efter att de nu fått stå för rättegångskostnaderna.
Hannele Taavoniku säger att de har betalat in summan som de dömdes att betala. Men med andra kringkostnader ska det enligt paret röra sig om många fler tusenlappar.
– Det är stora pengar, det är som att slänga iväg dem, säger hon.
– Nog kan man tänka sig tusen andra roligare saker att lägga pengarna på. Vi bor ju nere i Skåne, att ta sig genom Sverige för att hälsa på barnbarnen är inte gratis, tillägger Ida.
Men i grund och botten menar de att det handlar om principen.
– Det blir som ett hån, som att ”släpp lös din hund, låt den springa i renhagen, du kommer inte behöva betala mer än materialkostnaden”. Det är fruktansvärt, säger Ida Taavoniku.