Katarina och Cornelis Uittenbogaard kommer från början från Polen respektive Nederländerna men har under flera år bott i Stockholmsområdet. För tre månader sedan gjorde de en stor omställning genom att provflytta till Övertorneå tillsammans med sina två barn. Resan mot kommunen började däremot tidigare än så – nämligen med kampanjen Tjena Polcirkeln som Hej Hemby låg bakom.
I kampanjen sökte man efter någon som ville testa livet i Soukolojärvi, strax utanför Övertorneå. Annonsen om projektet dök upp i Katarinas facebookflöde och familjen skickade in ansökan i sista stund. Paret blev uppringda och gick vidare i uttagningen men turen gick i slutändan till några andra.
– Första reaktionen var ”åh nej”, men sedan tänkte vi ”nej, det kan inte vara så”, säger Katarina.
– När man börjar med något är det lite overkligt, sedan satsar man mycket tid på det. Vi förberedde ansökan och måste tänka ”hur kommer det vara”. Man föreställer sig olika situationer, plötsligt är man på något sätt knuten till idén.
Paret fortsatte hålla kontakten med personerna bakom Hej Hemby, och en ny kampanj startades med syfte att hitta ett hus som familjen kunde hyra.
När vi gör ett besök där har familjen bott i Övertorneå i drygt tre månader. I köket dukar Katarina och Cornelis fram fika, och genom fönstret syns ett vinterlandskap. Än så länge tycker de att livet i Övertorneå fungerar bra.
– Det är klart, det är lite annorlunda, säger Cornelis.
– Men inte så mycket som vi tänkt, fyller Katarina i.
Katarina berättar att området som huset de hyr ligger i påminner om platsen hon växte upp i Polen.
– Det är 2000 kilometer därifrån, men hemma. Det är en lustig känsla. Man är inte hemma alls, man är inte på något sätt knuten, men den känslan, säger hon och fortsätter:
– Man har förväntat sig att det kommer bli någonting helt annorlunda, extremt. Man ser bilder med ishotell, alla huskies, folk som har så mycket kläder att de inte ens syns och snön. Det är bilden man får från all marknadsföring, men det är också det vanliga lagret på det.
Möjligheten till att vara delaktig i samhället på ett annat sätt, få nya perspektiv, komma närmare naturen och samtidigt hitta en balans i vardagen var några av familjens drivkrafter och förhoppningar med flytten. Samtidigt tror de inte att det här livet är för alla.
– Jag tror att alla som bor här har någon stark emotionell anknytning till naturen och till det här livet, säger Katarina och fortsätter:
– Det är också den delen att folk vet något om varandra här. Folk känner varandra. Det kan vara störande för vissa men efter den där tiden i stan tycker jag det är jätteskönt att man vet något om varandra. Det är lite mer personligt.
Hittills har familjen bland annat fått uppleva norrsken, höstfärgerna och det omtalade vintermörkret. Andra dagen i Övertorneå fick de göra ett besök i Finland för att köpa vinterskor, de har ätit middag på Luppioberget och testat på att göra egna kåsor. Än så länge är planen att prova på att bo i Övertorneå fram till sommaren 2022. Sedan får tiden utvisa vad som händer.
– Vi kommer stå inför ett beslut för vi har en hyreslägenhet i Gustavsberg och efter den här tiden kommer vi antingen behöva säga upp den eller komma tillbaka, säger Katarina som samtidigt är säker på en sak. Barnen trivs.
– För två veckor sedan sa killarna enigt att vi får gärna flytta, de stannar.