Det är en vanlig vardag i mars när vi kliver in Eilert Brännströms däckverkstad på Matarengivägen i Övertorneå. Utanför ligger däck som delvis täckts med ett lager snö. Inne i däckverkstaden är Eilert i full färd med att förbereda inför de däckbyten som snart kommer.
Eilert är känd i trakten som däckexpert och i höstas prisades han på näringslivsgalan i kommunen för sina mångåriga insatser - men att däck blev hans arbete var lite av en slump från början.
– Man fick ta det som bjöds, det fanns inte något större val. Det var skogen eller något annat, säger han och beskriver att vissa blev målare, andra murare.
Hos bilverkstaden behövdes det en person och Eilert nappade. När möjligheten att börja jobba med däck kom tog han den. Det var 1950-tal och behovet var stort, berättar han.
– Allt som gick sönder repades. Man lappade stora fel. Det var många glada människor som fick luft i däcken.
– Börjar man hjälpa folk följer det med hela livet. Den som behöver hjälp måste få lite hjälp någonstans.
Nu har det gått 70 år sedan dess och Eilert är fortfarande kvar inom samma bransch. I lokalen på Matarengivägen har han varit sedan 1964. Där finns ingen dator, fakturor postar Eilert i kuvert med frimärke och hans mobiltelefon kan han använda för att ringa och svara. Bilen som står utanför har han haft i 44 år, säger han.
– Den gamla bilen förstår jag mig på, men tar man en ny kan man inte göra något själv.
När han fyllde 70 tänkte han köpa nyare maskiner för att underlätta jobbet.
– Då har jag ingen hall, då måste jag ha liftar på gården. Det är ju ingen höjdare, det blir ju inte bättre för mig själv.
– Då sa jag att ”det tåget har gått”, så har det stannat vid det jag har. De grejer han har fungerar fortfarande, konstaterar han.
Att han stannat kvar inom branchen han halkade in i för många år sedan finns det olika förklaringar till. Dels handlar det om människorna han träffar, men också på variationen i jobbet, menar Eilert.
– Skulle man stå på samma ställe och göra samma jobb dag ut och dag in blir man nog ganska sur och bitter till slut. Det är ju olika storlekar, olika bredd, ibland kommer traktordäck. Det är en utmaning.
– De menar på att det inte går att göra för hand, då måste man bevisa att det går för man har inget annat mer än händerna.