"Det var en stor besvikelse"

Stockholmaren Maj Holmberg rasar över vägvisningen till världsarvet i Pullinki. Hon reste 80 mil med bil för att se Struves meridianbåge – men fann den aldrig.

Världsarvssamlare. Efter en promenad vid området hittade Maj Holmberg en skylt om världsarvet. Men den saknade vägvisningar till platsen.

Världsarvssamlare. Efter en promenad vid området hittade Maj Holmberg en skylt om världsarvet. Men den saknade vägvisningar till platsen.

Foto: Sigvard Holmberg

Övertorneå2015-08-05 07:00

Höga kusten, Skogskyrkogården och Taj Mahal i Indien är enbart ett fåtal av sevärdheter världsarvssamlaren Maj Holmberg hunnit besöka runt om i världen under sin livstid. I sommar beslutade hon och maken Sigvard Holmberg för att hyra en bil som skulle ta dem hela vägen upp till Norrbotten för att besöka världsarvet Struves meridianbåge i Pullinki, Svanstein. De startade från deras stuga i Kaxås i Jämtlands län, men efter 80 mils körande fick de aldrig se Struves meridianbåge.

– Vi letade, for runt och krypkörde fram med bilen. Tillslut gick jag ut ur bilen och letade runt till fots. Jag hittade då en skylt som de stod så fint på om världsarvet, men ingen vägvisning dit. Stod att det var en kilometer att gå, men när man inte hittar en vägvisare då blir det svårt att hitta rätt, säger Maj Holmberg.

– Jag tycker det är skandal att kommunen inte håller det i ordning. Kan inte vara något märkvärdigt att röja lite skog och sätta upp några skyltar som vägvisning. Så det var en stor besvikelse måste jag säga, säger hon.

Efter ett tappert försök att hitta världsarvet begav sig Maj och Sigvard Holmgren till närmsta butik som hade öppet i närheten. Där fick de höra av personalen att de inte var de första besökarna som kommit till Pullinki för att se Struves meridianbåge utan att hitta till platsen.

– Det var riktigt snopet, då ringde jag kommunen men han som var ansvarig var på semester. Men jag tänker höra av mig till kommunen igen om någon vecka, säger Maj Holmberg.

Därefter beslutade paret att fara vidare till Stora sjöfallets nationalpark eftersom de inte ville lämna Norrbotten helt tomhänta.

– Jag ska se något tänkte jag, så vi tröstade oss med Stora sjöfallet, säger Maj Holmberg.

Nästa gång paret kommer upp till Norrbotten hoppas hon på att världsarvet ska vara fixat.

En av anledningarna att världsarvet hamnat i skymundan är på grund av att Struves meridianbåge inte står på kommunal mark. Men i början av sommaren har Tekniska enheten i Övertorneå pratat med markägaren hur skötseln ska gå till och renoveringen av området kommer påbörjas under hösten 2015. Det kommer bli en förbättring av leder, markering som visar vägen samt ordningsställa platsen vid Struves meridianbåge.

– Men det stämmer att den inte har underhållits som den borde ha gjorts tidigare, säger Thomas Norberg, strateg på Övertorneå kommun.

Men ett världsarv lockar turister och borde väl skötas om?

– Ja, det är precis som du säger, det är inte många kommuner som har ett världsarv och då ska man förvalta det på bästa sätt. Det är lite synd att det blivit så här, säger Thomas Norberg.

Struves meridianbåge

Fakta

På 1800-talet beslöt den tysk-ryska astronomen Wilhelm von Struve att använda sig av triangelmätning för att bestämma den exakta formen och storleken på Jorden.

Triangelmätning innebär att man bestämmer punkters läge genom att mäta avstånd och vinklar i trianglar på jordytan.

Struves meridianbåge består av 265 mätpunkter på en 2820 kilometer lång sträcka som går från Hammerfest i Norge till Izmail vid Svarta havet.

Mätpunkter som ligger på 30 kilometers avstånd från varandra och går igenom tio länder.

34 av de 265 mätpunkterna finns sedan i juli 2005 med på världsarvslistan.

I Sverige finns sju mätpunkter och fyra av dem är med på världsarvslistan.

De finns på bergen Tynnyrilaki, Jupukka, Pullinki och Perävaara som ligger i kommunerna Kiruna, Pajala, Övertorneå och Haparanda.

Källa: Riksantikvarieämbetet

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om