Tänk dig att du tittar upp mot skyn i Övertorneå och att det kryllar av drönare som just har lyft från hemtjänstcentralen, drönare som ska flyga ut till byarna för att leverera medicin.
Det är en framtid som ledningen i kommunen knappt kan vänta på.
Övertorneå kommun är inne i en dyster befolkningsutveckling. Trenden med att man tappar folk och att medborgarna i kommunen blir äldre fortsätter. Från januari till september har Övertorneå blivit 79 medborgare färre och utvecklingen har blivit ännu sämre än prognosen på 60 som man hade i kommunens budget. Och när det kommer till försörjningskvoten blir det inte heller bättre.
Redan i dag är 34 procent av befolkningen 65 år eller äldre. Snart beräknas man ha en ännu större del av befolkningen som har gått i pension. 42 procent av lärarna i kommunen är över 60 år och inom socialförvaltningen är läget inte heller lätt. Nästa år kommer kommunen behöva ersätta ett tiotal anställda inom äldreomsorgen.
Trots att undersköterska är Sveriges vanligaste yrke skriker branschen efter fler. Enligt regeringens siffror från 2018 kommer Sverige att behöva 136 000 nya undersköterskor och vårdbiträden fram till 2026.
I Övertorneå har man nu tömt Las-listorna. Kommunen behöver hitta nytt folk till hemtjänsten och sina boenden. Vilka då? För nu har man svårt att hitta utbildad personal.
– Vi tar snart in vem som helst. För åtta-nio år sedan var nästan alla undersköterskor utbildade, men det har sjunkit drastiskt. Det är inte så att vi vill ha det så, utan vi har inget val och då är det svårt att garantera samma kvalitet, säger Tomas Vedestig (SJVP) som är ordförande i socialnämnden i Övertorneå.
Socialchefen Carina Ylipuranen säger att nyanlända har varit kommunens räddning de senaste åren.
– Utan dem hade vi varit körda för flera år sedan.
2019 har Övertorneå en fördelningskvot som innebär att man får en flykting placerad i kommunen. Så någon större flyktingvåg är inte att räkna med igen.
Att bli en attraktivare arbetsgivare med rätt till heltid är en fråga man jobbar med, marknadsföringen av kommunen är en annan. Att erbjuda vidareutbildning för sina vikarier en tredje. Men det man behöver allra mest är att bli effektivare. Där kommer ny teknik in i bilden.
– Det måste till. Vi har redan jobbat med välfärdsteknik i flera år och vi var till exempel först i länet med kameror i hemtjänsten. Men ännu mer medicinsk teknik som kan komma ut i hemmen kommer att underlätta, säger Carina Ylipuranen.
Äldresamordnaren i kommunen, Carina Kemppainen, pekar ut genom fönstret på kommunhuset och blickar mot himlen:
– Det kan flyga omkring drönare överallt här och dela ut medicin i Övertorneå.
Och just att utföra vården i de äldres egna hem tror man är framtiden.
– Det kommer att bli mycket mer av det. Det är enda chansen vi har att klara utmaningen och vi ska göra det mer effektivt än i dagsläget med hjälp av mer teknik. Hemtjänsten kommer att bli vår frontlinje, säger Tomas Vedestig.
Drönare och ny teknik ligger ändå i framtiden. Just nu har man akuta personalfrågor att lösa. Fram till 2021 går 17 personer i pension inom äldreomsorgen. Man vill inte hamna i ett nödläge.
– Om vi inte skulle lösa det här i Övertorneå och i andra kommuner så kommer det öppna upp för nya marknader med privata aktörer och bemanningsföretag. Det har vi sett i regionen vad det kostar och det skulle kännas som en oroväckande framtid, säger Tomas Vedestig.
Trots att det är kommuner med helt olika förutsättningar så ser Luleå kommun på framtiden med samma ögon som Övertorneå. Anna Fors, verksamhetschef för vård- och omsorg, berättar att de äldre i Luleå kommun vill stanna hemma längre och att hemtjänsten kommer att få en ännu större roll i framtiden. Och trots att Luleå är en universitetsstad med betydligt fler invånare och trots att kommunen som arbetsgivare kan erbjuda rätt till heltid och främja vidareutbildning bland personalen – så ser man en framtida brist på utbildad personal.
Ännu svårare är det för kommuner som ser ett stort personalbehov vid horisonten, men som redan nu brottas med tuffa budgetramar. Monica Larsson är enhetschef på Tallviksgården i Överkalix. Hon kan inte anställa så många som hon behöver.
– Vi måste verkligen tänka efter innan vi tar in extra personal. Men sedan när vi verkligen behöver mer folk, på sommaren och julen, får vi inte tag på folk. Vi kan inte hålla springvikarier med nog många timmar så att de klarar sig, så de försvinner ju, säger Larsson och fortsätter:
– Vi kommer att få ta de vi kan få i framtiden. Inget illa om personalen vi får, de är duktiga, men att få utbildad personal är svårt. Faran är att vi till slut inte har nog med utbildad personal som kan utföra vissa saker som man behöver utbildning för som till exempel såromläggningar, kateterspolningar och utdelning av vissa mediciner.