Bilar, tatueringar och rock’n roll

Vid gamla tullhuset skulle det tilldra sig. Evenemanget, Cars tatoos and rock´roll.Visst där fanns bilarna och tatuerarna men särskilt mycket rock and roll hördes inte.

Raggarna såg ut på olika sätt.

Raggarna såg ut på olika sätt.

Foto: Susanne Jansson

ÖVERTORNEÅ2009-07-20 06:00
Kanske var det marknaden i Överkalix som gjorde att besökarna svek Boozepack crusiers tillställning. För trots affischering och annonsering hade bara ett 100-tal personer anlänt mitt på lördagen.
Men de som kom fick ,som utlovat, se stora vräkiga bilar och tatuerare fanns redo för att sätta nålen i de som så önskade.
En av dem var Anna Juntti.
Hon har redan sex tatueringar. Den första gjorde hon när hon var 16 år.
- Överarmen, ryggen, tribal
i svanken, mitt namn på handleden, berättar Anna Juntti och visar sina kroppsmålningar.
Tatuering
I dag ska hon tatuera sin dotters namn. I snirkliga bokstäver kan man läsa Thilde på ett vitt ark. Snart ska tatueraren Jimmy
Lajnen överföra texten på Annas underarm.
I rummet där Jimmy Lajen jobbar är väggarna målade i svart och vinrött, i taket hänger kamoflagenät och ur högtalarna spelas musik. Det är Boozepack crusiers klubblokal som blivit tatuerarverkstad för en dag.
Jimmy Lajnen förbereder sig noga inför tatueringen. Han täcker sladdar, lampor, flaskor och bord med plastfilm för att upprätthålla hygienen. På bristen där Anna snart ska få ta plats läggs en blå operationsduk.
När de svarta gummihandskarna är på plats är det dags.
Ljudet från maskinen med den vassa nålen påminner om en tandläkarborr och Annas ansikte förvrids i smärta när nålen sticker ner i huden och fyller hennes hud med bläck.
Hur ont gör det då?
- På en skala ett till tio är det högt, mycket högt, säger hon.
I två timmar ska smärtan pågå. Då är hennes dotters namn förevigt på hennes hud.
I bilparken utanför finns ingen smärta. Där visar ägarna upp sina pärlor. Stora och glänsande står de där.
Raggarbilarna, amerikanarna. Christina Ekman och Bengt Savala är stolta ägare till en Cadillac- 59.
- Jag har sökt i flera år efter just en -59. En gammal pojkdröm, säger Bengt Savala och tittar på sin blåa skatt.
- Döhäftigt och mäktigt att köra den, säger Christina Ekman.
I en Buick -58, original, sitter Kerstin Konradsson och virkar.
- Det kan bli långa dagar på
sådan här träffar, säger hon och virkar vidare.
Trots vräkiga bilar och skickliga tatuerare blev det inte mycket rock and roll i Övertorneå.
Inte på dagtid i vart fall.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om