Avgörande beslut för framtida viltvårdsområden

Högsta domstolen (HD) meddelade i går att de avvisar överklagandet av Hovrättens dom i Kuivakangasmålet.
HD har gjort bedömningen att Kuivakangas viltvårdsområdesförening inte är målsägande och har därför inte rätt att driva målet.
Därför avvisas målet.
- Med domen som grund står det klart att vi måste tänka ett varv till. Det här måste behandlas i vår förening, säger Roger Kempainen, ordförande i Jägarförbundet Norrbotten och ber att få återkomma i frågan.
Väntat besked
För Håkan Önneholm som var den jägare och markägare som stod som motpart i HD är beslutet en seger.
- Beslutet är inte mer än väntat. Jag hoppas att det nu blir ordning i viltvårdsområdena och att de slutar upp med att ta beslut som inte har förankring i lagen. Den här frågan har det tvistats om i tre decennier.
Markägare Gunnar Björk är också nöjd med beslutet.
- Det är en enorm bomb som smällt av, en fantastisk seger som ger enorma konsekvenser. Viltvårdsområdena kan inte längre bedriva jakt på det sätt som de har gjort.
"Bedrägeri"
I jaktlagen står det att viltvårdsföreningar kan föra talan mot tredje part. Men i Svenska jägarförbundets normalstadgar har tredje part utelämnats säger Björk.
- Det är ett bedrägeri som lurat viltvårdföreningen att tro att de kan föra talan mot alla.
Beskedet spås bli vägledande i liknande tvister och kommer att påverka jaktutövningen i viltvårdsområden runt om i hela Sverige.
- Beslutet innebär att en enskild markägare kan gå ut och jaga i lugn och ro.
Frågan om markägarnas rätt att jaga på sin egen mark utan inblandning av viltvårdsförbunden har tidigare behandlats i både tingsrätten och hovrätten. Frågan överklagades till Högsta domstolen som kom fram till att det i jaktlagen inte står vem som kan vara målsägande vid jaktbrott. Därför beslutades att de först måste avgöra om viltvårdföreningen kunde vara målsägande.
Skydda viltet
Jaktlagstiftningens huvuduppgift är enligt HD att skydda viltet och arbeta för en lämplig utveckling av viltstammarna.
Det var i den andan som viltvårdsområden skapades.
HD påpekar i sitt beslut att viltvårdsområden inte betyder att fastighetsägaren inte har jakträtt även om viltvårdsföreningen har nyttjanderätt på området.
De skriver också att jaktlicensen inte automatiskt betyder jakträtt och inte heller är en förmögenhetstillgång.
HD säger därför att Önneholm inte har angripit föreningens ägande- och nyttjanderätt. "De påtalade gärningarna är således inte begångna mot föreningen", står det i beslutet.
I 1938 års jaktlag stod det att jaktvårdsområdesföreningar i vissa förhållanden kunde vara målsäganden. Men i den nya jaktlagen finns det inte med.
"En oerhörd seger"
För att kunna vara målsägande krävs att föreningen skadats genom en straffbar handling och det anser inte HD att föreningen blivit utsatt för.
- Hade vi inte vetat att vi har rätt hade vi inte drivit frågan vidare från tingsrätten. Nu har vi markägare vunnit en oerhörd seger och rätt till avkastning på våra marker, säger Önneholm.
Nu har HD beslutat att viltvårdsföreningen inte kan vara målsägande och avslår därför överklagan utan att höra de inblandade parterna i målet.
HD beslutade också att Kuivakangas viltvårdsförening ska stå för rättegångskostnaderna för Önneholms försvar i HD.
- Trots HD:s dom måste vi fortsätta att samverka, men nu ur ett markägarperspektiv, säger Björk.

Avgörande beslut för framtida viltvårdsområden

Högsta domstolen prövar inte Kuviakangasmålet. Enligt HD:s bedömning har inte viltvårdsföreningen rätt att vara målsägande i frågan.- En fantastisk seger för markägarna, säger Gunnar Björk, markägare.