Huset vid vägens slut välkomnar besökaren med en anslående utsikt över vatten och ängar från tomtens alla hörn. Här har luleåbon Ann-Christin Henriksson sin oas som hon njuter av året om.
Huvudstugan i gult är från början en bagarstuga som flyttats till platsen för längesedan. Den har Ann-Christin renoverat varsamt. Halva stugan består av ett stort kök, med fönster åt flera håll. Här har köksluckor och skåp bevarats, liksom den gamla järnspisen.
– Det är här jag fixar julmaten och här bakar jag till alla kalas. Mitt kök hemma i stan är betydligt mindre, säger Ann-Christin och berättar att det var när hon lämnade boendet i Gammelstad med egen trädgård, som längtan efter ett sommarhus väcktes.
Ann-Christin saknade att kunna gå rakt ut på gräset på en egen tomt.
– Jag var singelmamma med två barn och gick till banken för att höra hur mycket jag fick låna. Ganska snabbt insåg jag att pengarna inte skulle räcka till en stuga nära Luleå.
Ann-Christin letade i allt vidare cirklar från sin hemort. Hon höll koll på Hemnet och satte in egen annons på Blocket. När erbjudandet om huset i Överstbyn kom kände hon först att det låg alldeles för långt bort. En timme från Luleå!
– Men min son, som då var 17, tyckte att jag skulle köpa det. Han var med när jag tittade på huset. Jag kunde heller inte riktigt släppa tanken och när jag lyckade pruta ner priset slog jag till. Det har jag aldrig ångrat!
Genom åren har Ann-Christin både varit utsänd av kriminalvården för FN-tjänst i Kongo och hon har jobbat i ett SIDA-finansierat projekt för att förbättra frivården i Kenya. Då har huset i Överstbyn, med skog och älv runt knuten, varit stället hon längtat till när hon längtat hem. Här tillbringar hon betydligt mer tid än i lägenheten i Luleå.
– När jag inte fixar på gården eller bara myser så paddlar jag kajak längs älven, och jag tar promenader till en väldigt vacker fors som finns i närheten. Jag gillar att bada bastu. Det är min pappa som byggt bastubyggnaden och relaxen åt mig. Där kan jag sitta och titta ut över vattnet. Jag tröttnar aldrig på utsikten. Jag kan se bastuflottar glida på vattnet och ibland kommer en båt förbi.
För tillfället är det lågvatten vid den innervik av Råneåälven där Ann-Christin har sitt hus. På vårarna når vatten upp över halva ängen nedanför.
– Jag brukar skoja och säga att då har jag sjötomt. På våren får jag också uppleva drillandet när storspoven kommer tillbaka till norr.
Det är inte bara Ann-Christin som trivs med det lantliga lugnet och de vackra omgivningarna. Hennes katt Nikita lever livets glada dagar och levererar ofta sina stolta musfångster till sin matte.
På gården finns huvudstuga, bastubyggnad, gäststuga, snickarbod och vedbod. Här finns också udda installationer – som tre gamla traktorsitsar och bildar en annorlunda sittgrupp på gräsmattan.
– Min granne Ingvar är född i mitt hus. Senare har hans farbror Ragnar bott här. Både traktorsitsar och snickarbod är han verk, berättar Ann-Christin som är mån om att bevara ställets historia.
Hennes senaste projekt var att låta bygga ett sovloft ovanpå den gamla sängkammaren intill köket. Nu är det öppet upp till nock i sovrummet och loftet ovanpå köket ger huset 30 extra kvadratmeter boyta. Sommarens projekt är att bygga en glasveranda vid entrén. Det finns alltid nya idéer att förverkliga!