Det var ett kort möte inne hos Mikael Larsson, (V), kommunstyrelsens ordförande. Med sig hade han, ordförande i barn- och utbildningsnämnden, Peter Larsson, (M), ordförande i socialnämnden, Maria Nilsson, (V), och kommunfullmäktiges ordförande Christina Henriksson-Hjelm, (C).
– På mötet förklarade de att vi nått vägs ände och att de ville ha en ny kommunchef. Det är inget ovanligt att man byter kommunchef, jag förstår att de kan tycka att jag är så förknippad med den tidigare majoriteten, men jag blev besviken.
Läs mer: Kommunchef får sparken
Besvikelsen ligger i att hon och politikerna inte tagit sig tid för att bestämma hur de ska jobba. Hennes närmaste politiker, Mikael Larsson, och Sarah Karlsson, (C), hade berömt hennes arbete under våren.
– Jag har känt förtroende från Mikael och Sarah. Men jag har förstått att hela alliansen inte haft det. Vi har inte hunnit sitta ner och prata om hur rollerna ska se ut. Vi borde ha prioriterat det. Som kommunchef arbetar man så nära politikerna och det gäller att de känner förtroende för dig. Det som gått snett är att vi inte hittat rollerna och att de inte ville ge mig mer tid att göra det.
Henriksson säger att hon vill skiljas som vänner.
– Jag önskar dem lycka till, de har ett tufft arbete framför sig. För mig kommer det att ordna sig, men jag går från ett jobb jag haft i 14 år så det är klart att det blir en omställning.
Hon berättar att hon haft jobberbjudanden under våren, men att hon tackat nej.
– Kommunen är ju mitt hjärtebarn och måste komma tillrätta med ekonomin. Det hade varit spännande att gå i mål med det. Nu behöver jag inte tänka på det längre, men det ligger i mitt blodomlopp att göra det.
Något fallskärmsavtal finns inte.
– Nej, det har jag inte. Jag ska sätta mig ner med kommunen nu och komma till en överenskommelse om avgångsvederlag av något slag. Jag förutsätter att det blir rimligt utifrån min långa anställning i Överkalix.
Nu blir det en välbehövlig semester hemma i huset i Överkalix, sommarstugan som hon och maken flyttat till. Exakt vad hon ska göra vet hon inte.
– Jag är ju härifrån så här har jag alltid en fot. Men det är klart att för den typ av jobb jag söker så blir det nog att röra på mig. Nu tar jag mig tid att fundera.