Vivan glömmer inte att leva

När man möter Vivan Åkerman, 72, slås man av att hon verkar vara en sprudlande energisk person med en synnerligen ljus syn på livet. Dagen till ära är hon mitt uppe i ett tårtbak. Men det avbryts snabbt för en rundvisning i huset som hon och maken Jan-Erik Åkerman, 70, låtit bygga om efter Vivans egna ritningar. Här i Lansån utanför Överkalix har paret sitt alldeles egna paradis. Men om bara några veckor åker de iväg till Thailand där de brukar tillbringa vintrarna - och som vanligt är det Vivan som fyllt i pappren och sökt visum. Med tanke på att sådant kan vara rätt krångligt är det kanske inte så konstigt att en del knappt tror henne när hon berättar att hon har demenssjukdomen Alzheimers.
- Det händer att jag får höra att "inte kan väl du ha det". Samtidigt kan det förstås ha att göra med en rädsla, att folk inte vet vad de ska säga, säger Vivan.
Vill dela med sig
Att hon väljer att dela med sig av sin historia hänger ihop med att hon vill sprida kunskap kring sjukdomen, och sporra andra att söka hjälp. För det är något som inte alltid är så lätt menar Vivan:
- Dels för att den som blir sjuk kanske inte vill se signalerna men också för att sjukvården inte alltid tar tecknen på allvar.
Själv upplevde hon demens som den värsta fasan under sitt yrkesliv som sjuksköterska i Sundsvall.
- Men då fanns ju inte bromsmedicinerna. Senare, då jag själv sökte hjälp, sa läkaren bara att jag inte skulle oroa mig. Men som tur var gav jag inte upp utan vände mig till ett annat håll. Sedan bekräftade ett ryggmärgsprov att jag hade Alzheimers, berättar Vivan Åkerman.
Lätt för att gråta
Tydligast då var att hon hade svårt att hålla reda på dagarna och missade tider. Så är det fortfarande. Hon har också lättare för att gråta.
- Sedan kan du ju också "fastna" i tankemönster och upprepa saker, tillägger Jan-Erik.
- Men det är något jag kan leva med. Jag tycker att jag har ett så bra liv ändå, säger Vivan som är säker på att läget hade varit betydligt sämre utan bromsmedicinen.
För att göra vardagen enklare skriver hon upp möten och andra hålltider, och ser till att ha fasta rutiner:
- Ska jag baka ställer jag till exempel först fram alla ingredienser för att inte glömma något.
Till hennes absoluta glädjeämnen hör barn, barnbarn - och maken som hon beskriver som sitt absolut största stöd. Naturligtvis påverkas även han mycket av hennes sjukdom. Men tillsammans försöker de glädjas åt dagarna precis som de är - och av varandra.
- Skulle man gå omkring och oroa sig och tänka på hur saker kan bli skulle man ju få sörja varje dag, säger Jan-Erik Åkerman.
Nyligen tog Vivan chansen att vara med som statist under inspelningen av "Jägarna 2" i Överkalix. Och snart är det alltså dags för parets efterlängtade resa till Thailand:
- Vi åker i november och kommer hem i mars. Då ska vi sola, bada och äta gott, säger Vivan leende och tillägger:
- Man kan inte ta något för givet. Men man kan ta vara på dagarna.