Vifasts lärjunge ställer ut

Utställningen heter ?Ett axplock ur Vifasts liv? och har finansierats av Studieförbundet Vuxenskolan. Här finns många spännande föremål som Vifast Björklund tillverkat och använt. - Han värdesatte vackra och rejäla saker men inte för pengarnas skull. Kaffekoppen skulle vara droppfri, praktisk. Yxan som höll sig skarp länge var mer värd än en dyrare som fort blev ovass. Roland Andersson är 54 år och bor i Hedensbyn. I sin ungdom blev han bekant med Vifast Björklund och de blev bästa kompisar. <h3>SPRÅKGENI</h3>De umgicks i 20 år och Roland bodde nästan ett år hos Vifast i Kangis. Sov på ett tjockt lager mattor på golvet i kammaren. ?Vifast hade ingen plånbok men gott om plats för sina vänner?, som Roland Andersson beskriver det. Vifast kunde stämma blod och var ett språkgeni. Förutom svenska kunde han prata finska, samiska, överkalixmål, engelska, tyska, ryska med mera. Han var ett original och därför ifrågasatt av en del överkalixbor, en attityd som även Roland Andersson fått känna av: - Folk säger att jag ska arbeta. Men då folk kom utifrån och frågade efter mina arbeten, då blev jag rumsren. Vifast Björklund sa till Roland att inte sticka upp huvudet för långt: ?då kapar dom dig längs med axlarna?. - Det är Jantelagen i sin prydo, tro inte att du är något. Men det är just det man ska göra, tro att man är något. Roland Andersson framhåller att vi är original allihop, inte kopia av någon annan. - Och det ska vi värna om. Variation stimulerar, samhället blir inte bra med likriktning där några bestämmer och alla andra följer efter. Liksom Vifast är Roland kritisk till statusjakten och ?prylgemenskapen? som styrs av penningen. <h3>LÄRJUNGEN</h3>Roland mår illa av mycket han ser i dagens samhälle: - Det är så elakt. Samhället är inte format för människan. Städerna är människoparker, allt är kliniskt. Husen har olika färger men är i praktiken likadana. Hemmet bygger vi för prylarna, inte för att vi ska bo och trivas. - Vi är här för att förvalta jorden, inte utnyttja den. Vi människor tror vi är Gud som kan plantera om det som skapats under tusentals år. Roland Andersson är något av en lärjunge som går i Vifasts fotspår: - Jo, det känns så. Vi behöver få tillbaka gemenskapen, bry oss om varandra. Som förr i tiden med mormor och morfar hemma på gården. Då fick barnen de gamlas visdom på naturligt sätt. <h3>DÄÄL HAIM - HEMDALEN</h3>På gården i Hedensbyn har Roland timrat en hantverksstuga. - Min dröm är att ha det som Vifast, att ungdomar kan komma till min verkstad och lära sig hantverk. Att uppmuntra dom att tro på sig själv och vidareutbilda sig. Jag kan ha hela köret här, från fiol- och gitarrbyggarkurser till stenslipning och guldsmide. Stugan ska heta ?Dääl haim?, hemdalen på överkalixmål. Allt timret är från Dääl-gården i Lomträsk där Roland växte upp. - Det är första gången jag timrat själv, Vifast fick mig att inse att jag kan. Han sa aldrig ?du gör fel?, i stället sa han ?så här gör jag?. <h3>KÄRLEKEN</h3>Det första besökaren lägger märke till inomhus är de ojämna brädorna. Roland Andersson har skrapat bort barken med kniv, försiktigt så man ser maskarnas gångar. - Varför kan inte brädorna vara olika. Det är ju så i naturen också. Roland Andersson är övertygad om att Vifast är den mest kända överkalixbon: - Han var känd i många länder, bland annat Tyskland, Danmark, Schweiz, Frankrike och Spanien. Alla sorters människor kände Vifast, från den högsta till de lägsta i samhället. <h3>FÄNGELSEKUNDER</h3>Folk med bekymmer, till exempel ?fängelsekunder?, ringde Vifast för att få hjälp och råd. - Han hade den utstrålningen, var helt genuin och förställde sig aldrig. Folk kände att han var äkta, brydde sig och aldrig utnyttjade någon annans svaghet. Vifast Björklund pratade gärna om människor men ogillade skvaller, talade aldrig illa om folk. - Jag har inte haft en trist minut i Vifasts sällskap. Han var människokännare, säger Roland Andersson. En annan av Vifasts vänner, Lasse Andersson från Gyljen, spelade gitarr på vernissagen. Utställningen pågår till 7 december så det gäller att passa på. En ny möjlighet kommer på Jokkmokks vintermarknad men då medverkar troligen inte Roland Andersson. 

BAKGRUND Vifast Björklunds liv i sammanfattning: <Faktatext>Stig Vifast Ivarsson Björklund var född den 18 augusti 1928 i Jakobstad, Finland. Som sexåring kom han till Lansjärv där fadern var folkskollärare. Året därpå flyttade mamman hem till Finland. En vecka senare exploderade en gaslampa på köksbordet i Lansjärv så pappan blev brännskadad. Under pappans sjukhusvistelse fick Vifast bo hos lantbrevbäraren Vilhelm Johansson (Lahna-Ville) och hans hustru, lärarinnan Alvina. Pappan blev frisk och flyttade till södra Sverige, men lämnade kvar Vifast. Han blev omtyckt fosterson hos Lahna-Ville, Alvina och deras tre barn. Vifast var en tankspridd pojke som gärna botaniserade i bokhyllans uppslagsverk. Byns gamla människor lärde honom konsten att slöjda och växtfärga. Lahna-Ville var spelman och lärde Vifast gamla visor och traditioner. Alvina var född i Tornedalen och lärde Vifast finska folkvisor. Den samiska kulturen var levande i Lansjärv och det satte sina spår hos pojken. Det gjorde även udda personligheter som spelemannen Fremat-Oskar. ?Om Einstein hade kommit till Lansjärv på 30-talet, vem hade då varit galen och vem hade varit geni?, funderar Vifast långt senare. Som 14-åring tvingas han flytta från Lansjärv för att bo hos fadern i Närke. Vifast blir trädgårdsmästare men får problem med knän och rygg. Värnplikten gör han som vapenfri hos Riksantikvarieämbetet och deltar vid utgrävningar på Björkö i Mälaren. Sedan blir Vifast evangelist hos Helgelseförbundet och skickas på egen begäran som predikant till Norrbotten. ?Jag tycker att själen hos den moderna människan ofta inte sjunger?, funderar Vifast. Han får nog av att predika för sitt levebröd och 1957 överger han sin gamla ?kalla? kyrka för den grekisk-ortodoxa tron, och konverterar till katolik. Efter två år på Tornedalens folkhögskola i Övertorneå beger sig Vifast till Stockholm och konstfack där han studerar till silversmed. Därefter bosätter han sig i Tjalmejaur i Jokkmokk. Här gör han små lappskedar i silver och lär sig jojka. ?Vad är standard förresten? Är inte det att göra människor lyckliga?, frågar sig Vifast som 1973 köper en stuga i Kangis, Överkalix. Här odlar han sina örter och i den egenhändigt murade ugnen bakar han sitt bröd. Vifast blir en välkänd gäst på kulturarrangemang i Norrbotten och håller hantverkskurser i bland annat Danmark. Han besöker folkmusikfestivaler i Tyskland och Belgien och i Stockholm väcks hans intresse för folkdans. Periodvis jobbar Vifast åt länsmuseerna i Luleå och Umeå. Den ?riktiga? Överkalixdräkten är ett av flera bestående resultat av hans forskning. Friluftsmuseet Hägnan i Gammelstad är en oas för Vifast. Här spelar han fiol, berättar historier och lär barnen hantera slidkniv. 1986 får han Vuxenskolans kulturpris. Då han tackar med två låtar på sin fiol får han stående ovationer så taket nästan lyfter i Överkalix Folkets hus. Samma år nedtecknar Vifast de viktigaste händelserna i sitt liv: ?Ingen människa blir till av sig själv och endast fri vilja - alla beror vi av varandra?, lyder hans sista rader. Svenska ungdomsringen ger ut kassettbandet ?Vännen Vifast?. Vifast Björklund blir bara 60 år gammal. Han avlider den 19 november 1986 på Kalix sjukhus, efter att ha drabbats av hudcancer. Efter dödsbudet bildas Vifast Björklunds minnesfond och Överkalix kommuns kulturstipendium får han postumt. ?Det påstås att någon såg honom sitta på kyrktuppen på Överkalix kyrka efter begravningen, småskrattande åt överkalixbornas häpnad och förvåning över den ström av olkkulturnobaliteter och vänner som anlände från när och fjärran, och åt den uppståndelse som var i den fullsatta kyrkan med ortodox mässa, rökelsekar och öppen kista?, skriver tidningen Folkdansaren tio år efter hans död. Källor: NSD Överkalix marknadstidning 1997, Vifasts egen berättelse om de viktigaste händelserna i sitt liv, examensarbete av Nina Wennberg i Bondersbyn.</Faktatext>

Vifasts lärjunge ställer ut

Vifast Björklund var en udda personlighet, en levnadskonstnär känd vida omkring.- Vifast var som en brorsa. Han var en otrolig inspirationskälla för mig och många andra, säger Roland Andersson.I en personlig utställning i Överkalix kommunbibliotek berättar han om vännen Vifast.