Vi träffade den hårfagre och skäggige mannen i den fjäderprydda cowboyhatten när han kom cyklande till färjstället i Sandudden. Han skulle ta färjan över Djupträsket till Boheden för att vittja sina nät som han hade lagt ut i norra änden på träsket.
Bert Karlsson hade ingenting emot sällskap av en NSD-fotograf och dito reporter på sin fiskerunda.
ispromenad med historia
När färjan lagt till på Boheden-sidan vandrade vi i väg på isen i det bleka skymningsljuset. Det knakade stundtals betänkligt. Men Bert Karlsson undvek vant och smidigt sprickor och försvagningar.Under vår promenad pekade han ut omgivningarna och redogjorde för de olika bergssilhuetterna. Vi fick höra intressanta berättelser från Överkalixbygdens förflutna och nutid. Allt berättat med glimten i ögat och omisskännlig dialektal prägel.
Bert Karlsson bar med sig en plastpåse att bära hem fisken i.
- Det blir någon gädda eller lake att koka då och då, konstaterade han förnöjt.
Jakthundar skällde på avstånd och medan mörkret började lägga sig närmade vi oss vaken där Bert Karlsson hade lagt ut ett av sina nät vid iskanten. Det var ett par dagar sedan han hade vittjat senast eftersom vädret hade varit dåligt.
näten borta
Värmen har fått vaken att växa och Bert Karlsson hittade inte snöret som han knutit fast nätet i.- Blidvädret och strömvattnet från fördämningen har gjort att vaken har blivit större och nätet har lossnat, konstaterade han eftertänksamt och kliade sitt skägg.
- Jag får ta båten från västra sidan i morgon och leta reda på näten. Det här var ändå inget bra ställe. Jag ska flytta längre norrut.
till freds trots allt
Förlusten av nätet och den uteblivna fiskmiddagen verkade inte bekymra Bert Karlsson nämnvärt. Han fortsatte sitt underfundiga berättande under vandringen tillbaka.- Det ser ut att bli en klar och kall natt. Vi får se de vackra små stjärnorna, sa Bert Karlsson tankfullt och tittade upp mot himlen.
När vi var tillbaka vid färjstället drog han på sig de stora, stickade tumvantarna, tog farväl och skuttade vigulant upp på färjan för att åka tillbaka till Sandudden och cykla tillbaka hem. Utan fisk - men till freds med livet ändå.