Det var i september i fjol som kommunstyrelsen beslöt att starta upp det nya tvätteriet. Tanken var att personalens arbetskläder skulle bli rena på ett billigare och mer miljövänligt sätt än om tvätten skickades iväg. Samt att nya arbetstillfällen skulle skapas. Men i somras – när satsningen redan var i full gång – beslutade kommunstyrelsen att avbryta hela etableringen och istället se över ett upphandlingsavtal utanför kommunen.
– Jag tror inte att någon större verksamhet hann komma igång, säger Anne Jakobsson.
Orsaken var att det kring årsskiftet – då arbetet med att ställa i ordning en tvätterilokal, anställa personal och upprätta leasingavtal för maskinerna påbörjats – upptäcktes att elförsörjningen i lokalen inte räckte till. Något som efter en kontakt med Vattenfall först såg ut att kosta 200 000 kronor att åtgärda, men som – efter att Vattenfall skickat ut en andra offert flera månader senare, i maj 2020 –plötsligt landade på en halv miljon kronor. Detta eftersom det uppdagats att ännu en kabel skulle krävas.
– Det var inget som vi på kommunen hade kunnat förutse eller räknat med. Så när vi dessutom fick veta att tvättjänsten skulle bli mycket billigare att upphandla än vad som först sagts backade vi, säger Anne Jakobsson.
Kommunens slutnota för tvätteriet beräknas nu till omkring en halv miljon kronor – varav 400 000 är inköp av personalkläder, vilka eventuellt kan ”följa med” vid ett leasingavtal. Iordningställandet av lokalen har enligt Stiftelsen Överkalixbostäder kostat omkring 100 000 kronor förutom rörmokeri – pengar som man nu ska förhandla om med kommunen.
Gick det hela för fort?
– Jag kan inte tycka det. Lagen om att vi ska tillhandahålla arbetskläder till personalen kom, vilket vi måste förhålla oss till, säger Anne Jakobsson och syftar på föreskrifterna från arbetsmiljöverket som trätt i kraft ett år tidigare, 2018.
Enligt kommundirektör Anna-Greta Brodin är det jämförelser med andra kommuner och ett skarpare läge vid förhandlingsbordet som har gjort att upphandlingsalternativet visat sig billigare än förut. Däremot kan hon inte förklara el-missen:
– Precis som jag tidigare beskrivit var elförsörjningen inte tillräcklig för stora maskiner. Man hade missbedömt det. Man upptäckte det och jag tog kontakt med Vattenfall.
”Man” är enligt henne en kombination av alla inblandade inom kommunen och stiftelsen.
Varken kommunens tekniska avdelning eller fastighetschefen tillfrågades. Borde inte det ha gjorts?
– Ja, så kan man säga i efterhand. Men bilden i första läget var att det skulle fungera, säger Brodin som är kritisk till Vattenfalls sena besked och dialogen efteråt:
– De slår bara ifrån sig.
Från Vattenfall Eldistribution säger pressekreterare Agneta Molinder att kommunen kontaktades så fort förhållandena upptäckts och att ett flertal kontakter sedan har hållits. Men hon beklagar att den kompletterande offerten dröjde:
– Vattenfall har lagt ner mycket tid på att hitta en så billig lösning som möjligt tillsammans med installatören som kompensation för att det tillkom en nyanslutning, säger Molinder.
Stiftelsen Överkalixbostäders vd Per-Erik Olofsson säger så här om ansvarsfrågan kring elen:
– Vi har hyrt ut en lokal och ställt i ordning lokalen efter kommunens önskemål.