– Nu kommer nog inte våra hundar att vilja äta något annat än paté, säger Katharina Koch-Hartke, 8seasons Lappland tours AB.
Bredvid henne och Johanna Heinrich på basecampen i byn Miekojärvi står fyra stora pallar med hundfoder. Foder som skänkts av ett stort hundmatsföretag och precis lastats av.
– Någon på företaget hade läst artikeln om oss. De sponsrar vanligtvis dem som tävlar med hundar. Men allt sådant är ju inställt nu, så då erbjöd de sig att hjälpa oss istället, säger Johanna Heinrich och har nästan inte ord för att uttrycka sin tacksamhet.
Tillsammans med all stöttning från privatpersoner innebär nämligen detta att hundarnas mat nu är säkrad flera månader framåt.
– Det är den tiden vi behöver för att ordna något långsiktigt, säger Katharina Koch-Hartke.
Att problemen uppstått beror på coronaviruset och alla restriktioner. Något som slog extra hårt i och med huvudinriktningen mot utländska turister, och eftersom duon nyligen övertagit gästgiveriet i centralorten.
– Det är så klart tungt. Men det som känns bra är att vi fått så bra stöttning från alla möjliga håll, om man bortser från staten som borde ge direkthjälp även till små företag, säger Johanna Heinrich.
Katharina Koch-Hartke tillägger att alla fina samtal har värmt:
– En äldre dam som läst om oss ringde och berättade hur mycket hennes hund betyder för henne sedan hennes man gått bort. Hon skänkte 5000 kronor, och ska hälsa på så fort coronasituationen är över.
Ytterligare andra har valt att bli fodervärd till sin alldeles ”egna” hund – och vissa har även erbjudit sig att satsa pengar direkt i företaget.
– Men det känns alldeles för osäkert att ta emot eftersom vi inte vet när det här tar slut eller hur förutsättningarna ser ut då, säger Johanna Heinrich.
Vad händer närmast?
– Just nu står allt stilla. Företaget går knappast att rädda. Däremot kan vi behålla hundarna. Från början skaffade vi dem för att tävla i långloppstävlingar. Nu tänker vi att vi kan återgå till det ursprungliga och kanske bygga något utifrån det. Katharina har otroligt mycket kunskap kring hundar. Så hon skulle kunna hålla i olika föreläsningar och utbildningar. Själv ska jag söka jobb. Sedan får vi se hur allt utvecklas, säger Johanna Heinrich.
Och får en slick på handen av 14-årige hunden Leo.