Småstintorna minns livet på fäbodvallen

Det var byarna Heden, Hällan och Kangis som hade sina fäbodar i Södra Sandsjärv, en knapp mil väster om Överkalix.
De 17 stugorna var cirka 20 kvadratmeter stora och placerade i fyrkant, med en innerplan på 27 gånger 27 meter och ladugårdarna på baksidan.
Själv besökte jag ofta fäbodvallen på 1950-talet. Då fanns bara en stuga kvar men den nyttjades av scoutrörelsen och där var ofta ungdomar från olika delar av landet.
I somras fick jag så tillfälle att återse fäbodvallen - tillsammans med Karin Karlsson, Nanny Andersson och Bruno Vikman.
Karin Karlsson är från Isistugården som hade fäboda här:
- Min faster Gerda, som var född 1902, berättade att dom sopade stigen till Sandsjärv för att få bort kottar och barr.
Till och från båtlänningen kördes mjölkkrukorna med häst och trilla.
- Hedens byalag hade en båt med två årpar. Kangis och Hällan hade en stor båt med tre årpar, den var tungrodd.
Ofta blev det kapprodd till fäbodarna på västra sidan sjön.
- Hälla- och Kangisborna for tidigt hemifrån och satte sig i båten, färdiga med årorna. Dom startade då Hedensborna klev i båten.
Kaffe på sköljvatten
På fäbodvallen jobbade i första hand bondmororna och deras döttrar. De sov i fäbodan, for hem efter morgonmjölkningen och jobbade på gården innan det var dags för en ny halvmilapromenad till kvällsmjölkningen.
Korna mjölkades inomhus för att man skulle slippa mygg och annat plågoris. Hygienen var viktig och det var nästan alltid fejat i fäbodstuga och lagård.
Mjölkflaskor, fat och filbunkar diskades noggrannt, sista sköljvattnet var så rent att man kunde koka kaffe på det.
På morgonen mockade man ut gödseln och tvättade juvren innan korna mjölkades och kördes ut i skogen.
Många personligheter
Karin Karlsson är född 1929 och alltför ung för att ha hunnit vara med om själva fäbodlivet. Nanny Andersson är sju år äldre och växte upp i Erkogården i Södra Sandsjärv, ett stenkast från fäbodvallen.
- Det var så roligt med mycket folk och många kor. Korna for långt in i skogen, på hösten åt dom svamp. På kvällarna stod kvinnorna och hoade på Överkalixmål:
Kimin nä klötteren (kom nu korna).
Det fanns många personligheter bland fäbodstintorna; en av dem var Vaktnäs-Greta som även kallades Vaktnäsmamma.
Nanny Andersson ser Vaktnäs-Greta framför sig:
- Det var en behändig gumma. Men då vi småflickor kom inspringande ville hon inte vi skull stanna länge.
Man kom till fäbodarna vid midsommartid och stannade till början av augusti.
En gång varje sommar hade man "båosånda" (bodsöndag). Då kom folk på besök, fick god mat och fika och hade trevligt.
Man dansade på vallen och någon hade dragspel, bland annat min morfar Lars-Erik (LE) Andersson. Hans farbror, kyrkoherde Enge med familj, var också här varje sommar.
Gruppbild
Karin Karlsson har en härlig gruppbild från 1908. Den togs första fäboddagen då pojkarna drivit korna runt träsket.
- Vi tror bilden togs av en fotograf som var på gästgivargården hos Ibigål i Heden. Nu kan vi tacka Vippa-Tore för att bilden är bevarad. Han köpte den på en auktion i Rödupp, sedan gick han runt och sålde förstoringar på Heden.
Karin har lyckats identifiera de flesta på bilden men är glad om folk hör av sig för att fylla i de luckor som återstår.
Flytt till Franslandet
Omkring 1930 flyttades tre stugo r till ett nytt fäbodställe på Franslandet. Sedan dröjde det inte många år innan vallen i Södra Sandsjärv var nästan tömd.
- Jag tyckte det var så tråkigt då man började tala om att fäbodarna skulle flyttas. Jag hade själv velat vara fäbodstinta. Fick ju börja mjölka tidigt, som tolvåring fick jag sköta lagårn. Vi hade tre kor, kalvar, höns, gris och ibland häst, säger Nanny Andersson.
Sommartid hade Hedens och Hällans byalag sina hästar i skogarna någon mil sydväst om Södra Sandsjärv.
- Det kom tio-tolv hästar springande genom skogen. Det klapprade, gnäggade och lät då dom sprang genom byn, minns Nanny.
Fräckisar på repertoaren
På Franslandet finns Ibigål-fäbodan fortfarande kvar.
I timringen vid dörren har man ristat in namn och initialer, bland annat AN. Det var nog Axel Nordmark som även kallades Strutberg - för att han var en ivrig historieberättare med fräckisar på repertoaren.
- Och här står det Anna, det var säkert Anna Nordmark, utbrister Nanny Andersson.
- Vi hade mycket roligt tillsammans. Anna flyttade till Kanada där hon var sjuksköterska. Jag ska skriva och berätta att jag sett hennes namn på fäbodan, tillägger Karin Karlsson.
Även på Franslandet frodades fäbodsromantiken.
- Dom hade dans i kurvan på landsvägen, man hade vevgrammofon. Det var här Lennart Jönsson från Hultet fann sin Mina från Smeijgården i Heden. Smeij-Jenny och Sven Hedman, som var beredskapssoldat från Dalarna, träffades också här på Franslandet, berättar Karin Karlsson.
Då fäbodsepoken tog slut på 40-talet började karlarna använda stugorna som skogshuggarkojor.
- Det var i slutet av kriget och då hade man korna hemma. Dom fick vandra ute längs vägarna, minns Karin.
Sista jordbruket
I dag finns bara ett jordbruk kvar bland de 17 gårdarna som hade fäbodar i Södra Sandsjärv och på Franslandet. Det är Fårädergården som ligger naturskönt i Hedensbyn.
Här ser gårdsfolket till att bevara minnet av fäbodsepoken.
- Vi har lagt ner mycket tid på fäbodstugan. Bland annat lagt in brädgolv och satt plåttak, berättar Johan Henriksson, 29.
Hans mamma Elsa Henriksson har även flyttat en fäbodstuga, Isistu-stugan, till sin gamla hemgård i Marsjärv.
- Nog drömmer jag mig tillbaka ibland till Marsjärv, där fick korna gå i skogen på somrarna.
Fjällkon 480
På Fårädergården håller man fortfarande fjällkons fana högt. Kossan 480 är av rasen Svensk kullig boskap som var helt dominerande på fäbodvallen.
- Det känns bra att ha en gammal, tålig ras som fjällkon. Vi har alltid haft någon SKB och 480 mjölkar ganska bra, säger Elsa Henriksson.

Småstintorna minns livet på fäbodvallen

Fäbodlivet var en viktig företeelse som försvann i mitten av förra seklet. I Södra Sandsjärv fanns en hel "by" med fäbodstugor. NSD var med då Karin Karlsson och Nanny Andersson gjorde ett nostalgibesök på den övergivna fäbodvallen.