Allt fler röster har höjts om att de så kallade ”fattigpensionärerna” kommer att öka om inte regelverket ändras. Bland riskgrupperna finns de som under lång tid har varit sjukskrivna, arbetslösa, haft låglöneyrken eller av andra orsaker har fått en låg livsinkomst. Dit hör Roland Andersson och Ethel Landström, 65 och 64 år, i Hedensbyn utanför Överkalix – ett par som uppskattas i bygden för sin musikalitet och för att de vårdar kulturarvet.
När Roland fick sin första pensionsutbetalning i juli ifjol chockades han.
– Det var hemskt. Jag hade förstått att pensionen skulle bli låg, men inte så låg, säger han och skakar på huvudet.
Ända sedan han kom ut på arbetsmarknaden har han mest haft ströjobb. Under femton år kunde han inte heller arbeta alls efter att ha blivit påkörd av en bil och fått bäckenet krossat. De sista tio åren ingick han i arbetsmarknadsåtgärden FAS 3 med aktivitetsstöd – något som överhuvudtaget inte är pensionsgrundande. Nu har han en pension på 4 847 kronor i månaden efter skatt – vilket inte ens är hälften av EUs fattigdomsgräns på 11 800 kronor.
– Vi går back varenda månad. Så nu vaknar jag på nätterna för att jag är orolig. Jag har också fått hjärtklappning, berättar Roland Andersson.
Hustrun Ethel Landström har sjukersättning med 8 200 kronor netto i månaden. Hon har jobbat inom restaurang, lokalvård och andra tunga yrken från det hon var 14 år och i 37 år framåt, ända till hennes axlar och nacke var slut. När hon i april går i pension räknar hon med en ännu lägre inkomst än idag.
– Man törs inte ens tänka på vad som ska hända då, säger hon.
Paret beskriver att de alltid har haft enkla levnadsvanor: sjungit och spelat – inte sällan offentligt, hållit på med hantverk, fiskat och njutit av naturen, att de bor billigt i ett hus som de köpte för 125 000 kronor för några tiotal år sedan – och att det inte finns något att dra in på.
– Att vi har klarat oss från i somras är tack vare att min 86-åriga mamma har hjälpt till, säger Roland Andersson
Redan då skickade han ett brev till statsministern där han bad om råd. Svar kom också – från Socialdepartementets sekreterare Johanna Karls. Hon skrev att statsråd och tjänstemän i regeringskansliet inte kan ge råd eller ingripa i enskilda fall eftersom det kan uppfattas som ministerstyre. Men att äldreförsörjningsstöd generellt kan sökas. Precis som bostadstillägg riktas det till personer över 65 år med låg eller ingen pension.
Det är dock inget som paret i Överkalix räknar med att få – eftersom Roland står som ägare till en skogsfastighet på 75 hektar där hans mamma bor. En gallring gjordes för ett tiotal år sedan:
– Men jag tycker att det är fel om skogen ska behöva kalhuggas för att jag ska överleva. Den har gått i arv i generationer, och tanken är att den ska tas över av min son. Min mamma har dessutom förvärvsrätten, så jag kan inte hugga ett träd utan hennes medgivande.
Han och Ethel Landström tycker att själva systemet är galet:
– Det är ju kränkande om man ska behöva be om bidrag bara för att man blir pensionär, säger Roland Andersson:
– Grundpensionen ska vara ett existensbelopp. Det ska inte ha att göra med om man har en skogsfastighet eller har vunnit en miljon på lotto.
– Varför ska stöd och bostadstillägg överhuvudtaget behöva finnas? Ge folk pensioner som de kan leva på, säger Ethel Landström och tillägger att både administrativa kostnader och krånglet med papper skulle minskas på så sätt.
Paret ifrågasätter om det bara är intjänade pengar som ska avgöra om en individ ska anses vara till nytta för samhället.
De väljer att gå ut med sin historia för att de tycker att situationen måste uppmärksammas.
Men många har inte skog..?
– Nej, men vi gör inte det här bara för vår egen skull. Det är många personer som har jobbat hela livet och inte får en pension de kan leva på. Det måste rättas till nu – inte efter nästa val, säger Roland Andersson.