Pappa - var är du?

På det anrika Brännvalls kafé i Överkalix är det kö och en strid ström av människor kommer ut från konditoriet med små bruna påsar i handen. Vid ett av borden inne i kaféet sitter några flickor från omvårdnadsprogrammet och äter lunch.
De tycker att det är självklart att både pappor och mammor ska vara med och ta ansvar för barnen.
- Det är klart att man ska dela på föräldraledigheten. Att det inte blir så kan bero på traditioner. Man är van att det är mammorna som är hemma, säger Rebecca Nilsson, 17.

I fjol var Överkalixpapporna sämst i landet på att vara hemma med sina barn. De tog ut 13,5 procent av föräldraledigheten.
Jämfört med rikssiffrorna får man gå tio år för att komma tillbaka till den nivån.
Joakim Isaksson, 28, arbetar med diverse röjningsarbeten och husrivningar. I dag har han tagit med sonen Leo, 1, och de kommer ut från OK där de köpt korv.
- Jag har inte tagit ut någon barnledighet. Jag sparar mina dagar. De ska jag ta ut sedan vid något bättre tillfälle.

Hade hans sambo haft jobb hade han varit hemma, säger han.
- Då hade vi delat på föräldraledigheten. Leo växer hela tiden och man tappar ju så mycket med att inte vara hemma. När vi fick honom så bytte jag jobb. Förut har jag jobbat borta i två veckor och varit hemma i fyra dagar. Det gick inte när han kom.
Han håller med om att det inte ser så bra ut med jämställdheten i Överkalix.
- Ja, det ser man ju. Det är ju tjejerna som är hemma. Men det beror på att karlarna lättare får jobb här och de som sägs upp är kvinnorna i vården.

Det är när barnen kommer som kvinnor diskrimineras lönemässigt. Arbetsgivare räknar fortfarande med att det är kvinnan som stannar hemma med barnen.
För männen är resonemanget det motsatta, med barn hemma är markservicen fixad. Småbarnspappor är den grupp i samhället som arbetar mest övertid och det märks också i löneutvecklingen.
I entrén till Ica står ett bord med kaffe och där sitter ett tiotal kvinnor med fyllda kundvagnar. De väntar på transporten hem. På torsdagar går nämligen matbussen från byarna in till Överkalix och ger möjlighet för dem att handla.
- Kan du ta kassarna. Jag kan inte köra vagnen här, det är så spårigt, säger en av dem till taxichauffören som packar in damerna i bilen och kör iväg.
Maria Maudsdotter, församlingsassistent vid Svenska kyrkan, sitter och pratar med kvinnorna. Hon passar på att knyta kontakter på torsdagarna. Nästa vecka går hon till Konsum.
Om hon hade haft barn skulle hon ha velat vara hemma med dem. Hon tycker inte om den politiska styrningen av föräldraförsäkringen som syftar till att barnfamiljer ska dela på föräldraledigheten.

- Jag gillar inte tvånget. Om man skulle göra något så är det att se till att arbetsgivarna accepterar att män tar föräldraledigt. Om cheferna uppmuntrar till det blir det en förändring, säger hon.
Att män inte är hemma med sina barn i lika stor utsträckning som kvinnor är inget unikt för Överkalix. I Norrbotten tar papporna ut 22,3 procent av föräldraledigheten. Är vi nöjda med det?
Vilka slutsatser ska vi dra av att så många av papporna hemma med barnen under sommarmånaderna?
När kommunerna skär ner och är det kvinnojobben som försvinner.

I fjol föddes 22 barn i Överkalix, befolkningen minskar och på Storgatan rullar betydligt fler rollatorer än barnvagnar. Det behövs nya arbetstillfällen och barn, säger alla, annars dör kommunen ut.
De unga kvinnorna måste förmås att stanna kvar eller komma tillbaka. En enkönad kommun är ingen livskraftig kommun.
Flickorna på Brännvalls kafé tror inte att de stannar i Överkalix. De får inte jobb, säger de.
Jag tror inte att de kommer att finna sig i lägre lön, sämre karriärmöjligheter och partners som inte delar på ansvaret för barnen.
Det finns helt enkelt inte plats för föråldrade könsroller om Norrbotten ska leva.