På Landet får dockorna liv

Gördis Isaksson är född i Överkalix, i byn Vilkos närmare bestämt. Som många andra ungdomar på 60-talet tvingades hon flytta söderut och snart satte hon bo i Hudiksvall.
Efter att ha fått sin arbetsskada blev hon sjukpensionär på halvtid, och snart var hon driven korgmålare.
Suget efter hembygden fanns där alltid och då Överkalix sommarmarknad återuppstod 1986 fanns hon givetvis på plats, tillsammans med maken Leif Isaksson.
Nyckelpigan på Landet
Det har blivit 23 marknader på raken och numera bor de på Landet i Hedensbyn.
Då NSD:s fotograf Göran Ström passerade på E 10 häromsistens fick han syn på en personligt målad skylt vid vägkanten. Nyckelpigans dockmakeri stod det och nyfikenheten var väckt.
Gördis och Leif tar emot oss med öppna armar och en stärkande kaffetår. Det kan behövas för det är lätt att bli yr i huvudet av alla dockorna.
- Jag har 150 olika formar till dockorna. De flesta från USA men även från Tyskland, berättar Gördis då vi botaniserar i källaren.
En minut ger formen
Här gjuter hon armar, ben, skulderplattor och huvuden.
- Det här blir dockan Nansy, efter en minut tömmer jag formen.
Efter att ha bränt "kroppsdelarna" i 720 grader lägger Gördis ned dem i vatten; putsar och gör hål för ögonen med skalpell innan det är dags för ugnen igen:
- Det blir åtta timmar i ugnen med 1 230 grader. Sedan putsar jag en gång till och målar, själva kroppen syr jag på maskin
Amerikanska tyger
Att det är ett hantverk som kräver noggrannhet, konstnärsöga och utbildning råder inget tvivel om.
Dockmakerikurserna har bland annat fört henne över Atlanten.
- Det var 1996 i Orlando i Florida. Där köpte jag formar, peruker, amerikanska tyger.
Två år tidigare vann Gördis 2 500 kronor på en kvinnomässa i Sandviken.
- De tyckte att jag gjort bästa Dal-Britta. Carl Larssons flicka Britta är populär, och samedockorna. En del köper till födelsedagspresent, andra ska ha dom själva.
Glädjetårar
Barnbarnen - de tre flickorna - är givetvis förtjusta:
- De har gjort dockor själva också. Sanna gjorde en åt farmor Rut i Hudiksvall då hon fyllde 60. Hon grät, minns Gördis med ett leende.
Nästan grät gjorde Leif Isaksson då han väntade på makan under hennes senaste kurs. Det var i Avesta under ledning av en schweizisk doktor i dockmakeri: kursen pågick tolv timmar sex dagar i sträck, plus hemläxan:
- Jag satt i bilen nästan hela tiden, säger Leif och skrattar.
Albert Engström
Hans farfar hette Oscar Steiner och var en riktig profil, ständigt tuggande på cigarren:
- Farfar bodde i Roslagen och var kompis med Albert Engström och Hasse Zäta. Farmor Hilma var förresten kusin med Selma Lagerlöf, berättar Leif, inte utan stolthet i rösten.
Gördis leder ofta kurser, även i Överkalix. Före jul ska hon och sju andra kvinnor plus en man öppna hantverksbutik i gamla Maximhuset i Bränna.
- Den invigs senast första december. Det finns många duktiga hantverkare i Överkalix så nog finns det stort behov av butiken.
70 timmar
Att tillverka en docka tar Gördis cirka 70 timmar.
Materialet går på cirka tusen kronor och försäljningspriset ligger på cirka 7 000:
- Så man har inte mycket i lön. Rik blir man inte men det är ju så roligt. Och på sommaren kommer det turister till vår gårdsbutik.
Mest säljer hon förstås på marknader.
- Förra året var vi på 32 marknader och mässor men i år blev det bara fem. I Pajala, Överkalix och Öjebyn, samt vår- och höstmässorna i Borlänge.
Brännagården
Paret Isaksson har inga planer på att trappa ned:
- Jag fyller 70 i april men vi fortsätter så länge vi orkar, säger Gördis.
- Nä, inte slutar vi, tillägger Leif. Vi tar väl med oss allt till Brännagården.

På Landet får dockorna liv

Efter att ha slitit ut sig i vården började Gördis Isaksson måla korgar - sedan blev hon dockmakare för hela slanten.- Det är en skön konstform, ett hantverk från början till slut.