NSD har berättat att kvinnojouren, gemensam för Överkalix och Övertorneå kommuner, hotas av nedläggning sedan Överkalix kommun valt att flytta den anställda Maria Nilsson från kvinnojouren till hemtjänsten.
Kvinnojouren har årligen hjälpt åtta till nio kvinnor, ofta med barn.
– Jag har argumenterat för att kvinnojourens verksamhet är viktig, att den behövs i formen med en anställd, utan gehör. Vi kommer inte att släppa frågan, vi kommer att driva den även fortsättningsvis, säger Mikael Larsson som tillägger:
– Pengarna har slösats på sådant vi inte vi behöver; konstgräsplan, i slalombacken och på ökade politikerarvoden och ökade bidrag till partierna.
"Stålbad" väntar?
Mikael Larsson håller med om att en kommun behöver satsa på saker för medborgarnas trivsel - om pengarna finns.
Han säger att "ett stålbad" väntar Överkalix kommun, vars prognos för helåret nu visar minus på sex miljoner kronor.
Hur ska det gå till?
– Det är inte på politikens bord ännu, säger Mikael Larsson som erfar att pengarna inte räcker till det nödvändiga redan nu.
– En skolklass saknar svenskaböcker och i en annan finns det elever som har den gamla upplagan av biologiboken. Överkalix kommun är nu så liten att vi bara har råd att hålla i gång det nödvändigaste, den lagstadgade verksamheten.
Lämnar politiken
Mikael Larsson har meddelat sitt parti att han inte ställer upp inom kommunpolitiken efter valet nästa år.
Han har varit förtroendevald där sedan år 1998.
– Det är för tungarbetat, det går inte. Politiken behöver någon som ifrågasätter och driver frågor men utan gehör så tar orken och lusten slut. Vi lever bara en gång, säger Mikael Larsson.