Marknadens hemslöjdare

Första gången Gerhard Asplund sålde sina träprodukter på Överkalix marknad var 1985, och det är inte utan att han blir lite nostalgisk som han pratar om den tiden.- Det är lite synd. När man började på marknaden var det många slöjdare härifrån, nu är de flesta borta.

Fotograf: Johnny Strömbäck

Fotograf: Johnny Strömbäck

Foto:

Överkalix2006-07-13 00:00
Det var i början av 80-talet som Gerhard Asplund upptäckte sin kärlek till hemslöjd. Han läste ett reportage om sveptekniken som används för att tillverka lätta träaskar, och insåg genast att det var någonting för honom.

- Då började jag att prova på det här. Jag är helt självlärd, och har inte gått någon kurs eller någonting.

Stående inslag

Under många år var han ett stående inslag på marknaden med sina bröd- och fruktfat, och han har många roliga anekdoter från marknaden.

- Jag minns speciellt en man som stod och kände på de här länge, länge, innan han slutligen frågade: ?Är det trä?. Han trodde att det var plast eller något annat. ?Nog är det trä alltid?, sa jag.

Gerhard Asplund skrattar gott vid minnet. Men alla minnen är inte lika roliga. Han berättar om sin fru Birgit, som hastigt rycktes bort för två år sedan - hjärnblödning. Att plötsligt bli ensam var ett hårt slag.

- Det blev mer slöjdande då, jag hade legat lugnt i några år då jag inte var med på marknaden. Det här är terapi för mig, men jag har alltid slöjdat.

Återkom

I fjol var han tillbaka som marknadsknalle, och återkomsten gav mersmak.

- Det var än väldig respons jag fick, jag sålde nästan slut på allting.

Han berättar att det är många som kommer och köper av honom i hemmet i Brännaberget också. I våras fick han besök av ett danskt par, som hade sett ett av hans brödfat när de hälsat på vänner. Kompisarna hade köpt fatet på Överkalix marknad, och paret tyckte att det skulle vara den perfekta bröllopsgåvan. Det dröjde inte länge förrän de ringde på Gerhard Asplunds dörr för att köpa ett likadant fat.

- De var väldigt begeistrade i det, och sa att det inte finns något sådant här i Danmark.

Det är Gerhard Asplunds bror Bertil som förser honom med virket - raka stammar med stora kvistfria partier. Från början var det björk som gällde, men sedan några år tillbaka är sälg det rådande träslaget.

- Jag tycker att den är så vacker, och den är mjukare och mer levande än björk.

Under sitt yrkesverksamma liv jobbade den i dag 71-årige Gerhard Asplund för Vägverket, när han gick i pension vid 55 års ålder tog slöjdintresset över mer och mer.

- Jag har alltid varit intresserad av träsnide, så provade jag på det här och sedan har det rullat på. Jag brukar säga att jag duger inte till annat.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om