Tillsammans med Anne Jakobsson har han efter det senaste valet suttit på en delad kommunalrådsstol. Innan dess var han i sexton år – mellan 1994-2010 – kommunalråd på egen hand. Men lämnade sedan politiken för att gå tillbaka till polisyrket under de sista åren före pensionen. Att han nu hoppar av en andra gång hänger enligt honom själv inte ihop med någon dramatik eller enskild händelse.
– Redan före jag klev på det här uppdraget kom jag överens med min familj att jag inte skulle sitta hela mandattiden ut. Det är ett naturligt steg med tanke på min ålder, och det har också varit klart inom partiet, säger Leif Nilsson, som kommer att ha fyllt 70 år när han slutar vid årsskiftet.
Ångrar comebacken gör han inte – även om speciellt det sista året varit minst sagt annorlunda:
– Pandemin har påverkat mycket. I dag är det mest teemsmöten och jag gillar ju fysiska möten där jag tycker att saker fångas upp bättre.
En ny organisation där kommunstyrelsen fattar största delen av besluten har dessutom förändrat arbetssättet– vilket Leif Nilsson visserligen upplever som positivt, men samtidigt tycker försvårar helhetsinblicken om man som han inte sitter i allmänna utskottet där huvuddelen av frågorna bereds idag.
Men sedan har kommunalrådsansvaret varit delat den här gången...
– Ja, och det är jättestor skillnad. Mest positivt är att man nu har hunnit vara med familjen, säger Leif Nilsson – och konstaterar hemifrån gården i byn Svartbyn att det inte på långa vägar var så tidigare:
– Min dotter påminde mig om när hon hade födelsedagskalas. Jag kom in med telefonen mot örat, vinkade hej, satte mig i ett annat rum och pratade, säger Leif som i slutet av sin förra politiskt aktiva tid även hälsomässigt fick ett varningsskott:
– När jag var ute och promenerade ramlade jag plötsligt bara ihop. På hälsocentralen sa läkaren att hon hade sett att arbetslampan på kontoret jämt var tänd om kvällarna och att hon bara hade väntat på att det där skulle hända. Det blev en ögonöppnare.
Varför valde du att komma tillbaka till politiken?
– Jag lät mig övertalas eftersom erfarenhet kändes viktig. Nu är läget annat och förhoppningsvis hinner någon ny väljas till min plats redan under hösten, i god tid innan valet.
Han avslöjar ett en person redan är nominerad – men mer vill han inte säga:
– Det där är arbetarekommunens beslut, och fler kandidater kan tas fram.
Liksom de senaste decennierna tror Leif Nilsson att kommunens ekonomi och arbetstillfällen blir de absolut största utmaningarna för de som ska hålla i rodret framöver:
– Ödesfrågan blir att hitta ett sätt att positionera oss mellan de två högexpanderande områdena Luleå/Boden och Malmfälten, så att vi inte missar det tåget.
Största frågan under senaste mandatperioden tycker han har varit – och är – ett nytt äldreboende. En mångmiljoninvestering som var en stekhet potatis redan under förra mandatperioden då regnbågsalliansen Överkalix framtid hade makten.
– Förhoppningsvis tas ett beslut i år. Där är det ju igen hemlighet att jag helst ser ett nybyggt äldreboende i Bränna. Tyvärr har pandemin gjort att inga medborgarmöten har kunnat hållas.
Vilket beslut har varit viktigast för Överkalix?
– Det är egentligen det sista med hotellet. Det ger möjligheter för en hel bransch. Ända sedan 80-talet har vi talat om att turismen ska lyfta Överkalix. Och för första gången ser jag att förutsättningarna finns. Nu har vi två entreprenörer med stort kunnande och nätverk över hela Europa, säger Leif Nilsson.
Mindre lyckade samarbeten genom åren har varit med hotellets tidigare ägare och när några kinesiska affärsmän skulle starta en muggfabrik. Vad tänker du om det idag?
– Man lär sig otroligt mycket av sina misstag. Största lärdomen där är att man ska ha en egen tolk för att förstå ett annat lands företagsamhet, kultur och regelverk.
På riksplan väntar en misstroendeomröstning. Hur ser du på om det leder till en högerregering?
– Jag tror det skulle innebära betydligt sämre förutsättningar för kommunerna i och med en ändrad ekonomisk stödutjämning. Risken är också att vi får ett samhälle med ökad individualisering och högre valfrihet, men med sämre förutsättningar för äldre barn och i skola. Och det är jag livrädd för.
Men om några månader är de politiska spörsmålen över för din del. Vad blir det första du gör?
Leif Nilsson ler.
– Då ska jag umgås med min familj.