Han är skeptisk till satsningen och vill att de inblandade ska tänka över detta noga.
- Det handlar inte bara om läromiljön, det handlar också om barnens sociala utveckling, säger Jonas Brännvall.
Jonas Brännvall är själv hörselskadad och född i Jockfall, Överkalix. I Jockfall gick han på en förskola som hade en teckenkunnig personal.
- På så vis kunde jag göra mig förstådd, men barnen förstod mig inte.
När han var sex år gammal flyttade han tillsammans med sin pappa till Härnösand, där han började på Kristinaskolan.
- Där finns all tänkbar teknik, alla hjälpmedel. All personal är kunnig och alla de senaste metoderna används där.
Bodde på skolan
När han började första klass flyttade pappan hem. Jonas Brännvall bodde på skolan under veckorna och åkte hem till föräldrarna i Överkalix under helger och lov.- Det var tufft till en början. Men jag fick en bra start. Personalen var kompetent och det var som att bo i ett vanligt hem. Vi var fem elever som bodde
i var sitt rum och vi hade daglig kontakt med våra föräldrar. Numera finns det ännu fler hjälpmedel, som bildtelefon, och det gör kontakten än mer verklig. Dessutom kan föräldrarna flytta med. Man behöver inte bo
i Härnösand för evigt.
HANDLAR OM LIVET
Han är tveksam till att låta hörselskadade barn gå i en vanlig klass, i en vanlig skola. En hörselskada är ett funktionshinder som dock kan bli ett handikapp i fel miljö.- Mina föräldrar tog det bästa beslutet. Jag fick ett socialt liv. Den sociala miljön formar ens självkänsla. Om jag inte fått börja på Kristinaskolan då tror inte jag att jag varit så självständig som jag är i dag. Jag har en trygg identitet.
I dag är Jonas Brännvall 29 år och bor i Stockholm. Han arbetar som administratör och driver ett eget resebolag.
- Man måste tänka långsiktigt. Det kanske fungerar nu, men sedan? Hur ser de sociala möjligheterna och fritiden ut?