Det var i fredags när Madlén Fornelid Nyberg var ute i naturen som hon traskade rätt på något som liknar en soptipp. Mitt ute i skogen i kommunens sydvästra del, på en yta som antagligen använts som upplagsplats för timmer, har någon bland annat dumpat en diskmaskin, delar från en badrumsinredning, gamla däck, gasoltuber, trasigt glas och en cykel.
– Man undrar ju varför någon har gjort sig besväret att åka hit när det är enklare att ta det till kommunens återvinningsstation. Vissa saker kan ju kanske förorena vattnet. Eller så kan djur göra sig illa, säger Madlén – som därför har meddelat markägaren Svea skog om ”skrotupplaget”.
Anmälan välkomnas av skogsbolaget:
– Vi vill ju inte ha sådant här i skogen. Både folk och djur kan göra sig illa, säger vägmästare Linda Svedberg.
Enligt henne anmäls inte ”skogsdumpning” särskilt ofta i hennes distrikt i hela östra Norrbotten, kring Luleå, i Pajala och Gällivare – även om markägare på andra håll i landet rapporterar om en ökning av problemet:
– Till mig har bara ett tiotal skogsdumpningar anmälts sedan jag började jobba åt Sveaskog 2015. Vanligast då är att det är skrotbilar. Men mina kollegor kan ju ha hanterat fler ärenden.
Nedskräpning är ett brott som kan ge böter eller fängelse, och Svea skog anmäler alltid till polisen. Men även till kommunerna som forslar bort skräpet ifall ingen ansvarig kan hittas.
Och i Överkalix?
– Jag ska precis meddela koordinaterna så skrotet kan forslas bort, säger Linda Svedberg.