Tillsammans med 5-åriga vinthunden Chessie flyttade Fanny Morin till Överkalix från Umeå i somras, efter att ha blivit färdig med sina studier till förskollärare. Det hon gillar allra mest med bytet från stad till land är känslan av att höra till.
– På ett så här litet ställe är man alltid någon, som någons granne eller någons syster. Man behöver aldrig göra sig till för att märkas. Jag är hon med den fina hunden, säger Fanny Morin med ett stort leende efter att hon och hennes fyrbenta kompis dykt upp i blötvädret på torget utanför kommunhuset.
Att hon hamnade i just Överkalix är inte någon slump.
– Jag bodde här tills jag började gymnasiet i Luleå. Så jag har kompisar och min pappa här. När jag sedan fick ett sommarjobb och därefter en fast tjänst kändes det som om pusselbitarna föll på plats, säger Fanny Morin.
Därmed tillhör hon alltså de som bidrog till att Överkalix befolkning ökade under den första halvan av året– tvärt emot en hel del andra av länets kommuner och stick i stäv mot det lilla älvnära samhällets utveckling på lång sikt. Nu visar emellertid kommunens egna preliminära siffror att ökningen har avstannat – och att en stor del av det befolkningsplus på 32 personer som uppmättes av SCB från årsskiftet och fram till i slutet på juni nästan har ”ätits upp”.
– Men vi är ändå jättenöjda eftersom vi fortfarande ligger ovanför våra prognoser, säger kommunalrådet Anne Jakobsson och hänvisar till att dagens preliminära befolkningsantal på 3306 invånare visserligen är färre än de 3334 personerna i juni. Men ändå högre än vid den här tiden ifjol.
Exakt varför siffrorna ser ut som de gör vet hon ännu inte. Men i vilket fall som helst har hon gott hopp om att den tidigare trendvändningen åter ska ta fart. Inte minst eftersom främsta orsaken till den var ett högre antal inflyttade än utflyttade.
– De flesta av dem var unga människor från länet. Det kan hänga ihop med att vi har företag som skriker efter arbetskraft. Nyligen fick vi också frågan av Isolamin om kommunen kan få fram fler bostäder eftersom de är på gång att anställa fler, säger Anne Jakobsson.
Den tidigare flaskhalsen, bristen på bostäder, tycker hon verkar ha förbättrats. Inte minst eftersom det nu finns en del småhus till salu. Fanny Morin kan inte heller se att något annat saknas, även om det kommersiella utbudet förstås är mindre än i en stad.
– Det mesta är ju bara ett knapptryck bort. Men det som skulle kunna vara bra är någonstans att hänga en fredagskväll, typ ett fik eller så.
Fanny Morin skrattar.
– Nu tar jag ofta en sväng till Konsum där jag är kompis med personalen. Deras kylar har nästan börjat kännas som mina egna.