Det var i går som NSD berättade om det nya projektet där 90 älgar i Norrbotten ska förses med GPS-sändare. Syftet är att följa älgarnas vandringar under vintern och på sikt minska älgbetesskadorna i skogen.
- Det ska bli verkligt intressant att se resultatet. Det här har jag hållit på och tjatat om länge. Man måste lägga jakttrycket där älgarna kommer ifrån och inte dit de vandrar.
Hård tilldelning
Edmund Kalander jagar själv i området från Lansjärv och norrut, mot Linafallet.
- Det har varit likadant de senaste åren. Vi har en hård tilldelning i vårt jaktlag men knappt några älgar att skjuta. Alldeles i slutet av jakten kommer vandringsälgarna norrifrån. Sedan börjar de vandra tillbaka ganska tidigt, redan i månadsskiftet mars/april.
Skogsägarna i Överkalix är hårt drabbade av älgbetesskador. Kalander menar att skogsbruket självt är boven.
- Så här var det inte förr i tiden. Men titta till exempel efter vägen från Lansjärv mot Ängesån. Det finns ju nästan ingen skog kvar. Man tänker bara ekonomiskt, men skogen har ett värde där den står också. Om alla ingenjörer i skogen fått läsa lite biologi också hade det nog sett annorlunda ut i dag. Ju fler och större kalhyggen vi gör, desto svårare får älgarna att hitta mat.
"Monokultur"
Resultatet blir att älgarna tvingas vandra - och att det blir stora skador på den skog som finns kvar, inte minst ungtallen.
- Det har ju allt mer blivit en monokultur i skogen eftersom man bara sått tall. Jag förstår inte varför man inte kan lämna lite mat till älgarna på hyggena. Det huggs kalt, och sedan harvar man. Det går inte ens att gå över hyggena när man jagar.